Archive for the ‘Elliott 0-1 månad’ Category
You are currently browsing the archives for the Elliott 0-1 månad category.
You are currently browsing the archives for the Elliott 0-1 månad category.
Herregud så stor han har blivit! Vår lilla fina bebis är nu en hel månad gammal och jag fattar verkligen inte vad vi gjorde innan han kom?! När jag var gravid så var det enda jag hörde från folk att ”snart är det slut på det roliga” eller ”säg hej då till sömnen för den får du inte se på flera år” och ”hoppas du gillar skrik och gråt”. Förstod det inte då och fattar ännu mindre nu… Vad spelar det för roll när man har fått något så fint i stället? Och jag har fått sova i 30 år, jag kanske är nöjd med det? Jag menar, alla vet väl att livet inte kan fortgå precis som innan men det är väl också det som är meningen när man skaffar barn. Att man vill vidare i livet? Till nåt nytt? Som med alla beslut man tar? Och vad är väl en sömnlös natt när man får jordens härligaste leenden när man går upp? Som i går natt när han bestämde sig för att det var morgon kl. 04 och var tokglad och låg och jollrade. Klart jag var trött som få men kunde jag vara arg då? Nä… När det är han som stjäl min sömn så är det mer än ok!
Sen fattar jag inte hur det kan hända så mycket på en månad!! Hur kan något så litet utvecklas så mycket? Dels så växer ju ungen så det knakar och hans små spagettilår börjar ju faktiskt fyllas ut nu. Sen förändras han i ansiktet hela tiden, nya drag kommer fram hela tiden och han blir mer ”vaken” för varje dag som går och hänger nu med i vad man säger och gör.
Så här dagen till ära kommer lite Elliottfakta:
Gillar: att sitta i sin babysitter och helst att ha ett fönster att titta ut genom. Kan sitta så oroväckande länge…
Att ligga och sova i mammas och pappas säng, han lyckas lura till sig det med lite gråt emellanåt även fast han de flesta nätter sover i sin vagga.
Att äta.
Att bada och duscha.
Att suga på sin napp.
Att ligga på en filt på golvet tillsammans med någon av oss och snacka lite skit.
Att ligga i en famn.
Att åka och sova barnvagn.
Att åka bil och tunnelbana och buss.
Att ha ljud omkring sig, helst massa pratande röster eller musik.
Att lyssna på när mamma sjunger (och tänk då på att jag sjunger falskt!)
Att hålla i pappas finger, ger tydligen ett väldigt lugn.
Gillar inte: att byta blöja.
Att torka sig efter bad och dusch.
Att ligga i ett tyst rum.
Att ligga själv i ett rum, vill ha någon där som pysslar med något så går det hur bra som helst.
På väg att lära sig: att fånga och gripa tag i saker med händerna, han lyckas nudda leksakerna som hänger ovanför babysittern och blir då mäkta förvånad. Kan nästan ta tag i leksaker som ligger bredvid honom på golvet, går det inte alltför bra blir han dock förbannad. Att lyfta på huvudet liggande på mage, det är dock fortfarande lite tungt och vingligt. Få ordning på sina lemmar, kan nästan pricka tummen i munnen nu, förut var det mest på tur den åkte in…
Vår fina lilla kille!
Så här kan vår lilla son ligga i timmar utan att klaga utan endast ligga och snacka för sig själv eller frenetiskt suga på sin napp. Nöjd som få med att titta på molnen och träden utanför fönstret. Det man undrar är ju vad han kommer säga i höst när allt hans fina ljus försvinner…
Elliott har haft väldigt stora besvär med att ligga själv i dag utan varit fruktansvärt gosig vilket fått till följd att lillkillen knappt sovit en blund på hela dagen. Men han har varit en solstråle ändå och bjudit på flera såna här leenden istället, så han verkar ju inte ha tagit någon skada. Han har inga problem med att somna i någon av våra famnar men så fort man lägger ner honom så vaknar han efter 10-15 minuter och vill inte somna om. I vanliga fall sover han 2-3 timmar mitt på dagen men i dag har han kanske fått ihop någon timme fördelat på småskvättar… Och självklart har ingen av oss något emot att han somnar hos oss men att sitta med honom i tre timmar är lite halvjobbigt rent fysiskt och inte heller han ligger ju optimalt utan skulle behöva ligga i sin säng och få sova ut. Tror det händer väldigt mycket i honom just nu rent utvecklingsmässigt då han ler och skrattar som aldrig förr, hänger med i vad man gör och säger och övar för fullt på att lyfta huvudet när han ligger på mage på golvet samt att nå mobilen med sina små händer och därför behöver lite extra trygghet och närhet av oss. Sånt han känner igen. Så självklart ger vi honom det och låter honom i natt ligga i vår säng.
Att han var så mycket vaken gynnande däremot mormor och farmor och farfar som varit här på besök i dag och sett en sprattlande liten kille. Sm sagt, han visar sig från sin bästa sida vid besök…
Lillkillen har ju lett ända sedan han föddes (råder ju lite delade meningar om det är leenden eller magknip, men jag håller på de senaste rönen om att dom faktiskt ler!) men nu kan man få honom att le genom att göra lite roliga miner och ljud, så jäkla härligt. Och det är ju det här som är det finurliga med att ha honom, för trots att jag inte gjort särskilt mycket med den här dagen och den i vanliga fall skulle blivit ganska bortkastad så kan jag i dag säga att jag fått min son att skratta och le samt legat och gosat med honom i sängen och lekt med honom på golvet. Och det är fasen inte kattskit!
Det var lite kyligt och blåsigt i morse på morgonens promenad så han fick för första gången sen vi åkte från BB ha på sig en jacka. Och så söt han blev, ser ut som en liten eskimå.
Dagen har annars varit väldigt slö och inte mycket har blivit gjort, tror jag fick en aningens sen reaktion på det dåliga vädret som var i går… Blev en riktig ligga i soffan hela dagen dag. Men det kan ju vara okej det med!
Pappa- och Elliottmys
Vilket väder, det fullkomligt vräker ner här i Stockholm. Hua. Vi håller oss därför inomhus i dag och myser på en filt på golvet och ska passa på att baka lite och skiter i att ta oss utanför dörren. Är faktiskt första gången det är dåligt väder sen Elliott föddes, men han verkar inte direkt bry sig. Ser inga tecken på mer trötthet då han nu är inne på sin femte timme som klarvaken, men så länge han är nöjd och glad så vad gör det?
Svår att fånga på bild ibland då han fäktar så mycket… allt är ju så spännande
Niklas drog iväg och åkte skateboard i går och var borta större delen av dagen så jag och Elliott rådde oss själva vilket faktiskt gick alldeles strålande. Han är ju snäll nästan hela tiden och en riktigt glad liten skit så han är ju inte direkt svårt att ha att göra med. Han sover väldigt bra och på nätterna vaknar han ungefär mellan var tredje och femte timme och vill ha mat så jag får sova ganska bra däremellan… Vilket ger en glad och utvilad mamma vilket gynnar oss båda! När Niklas kom hem så fick jag lite ”egentid” och passade på att ta hand om mina alltför missgynnade fötter som var torra som fnöske och inte såg så roliga ut. Men ett fotbad senare och lite nagellack så kände jag och mina fötter oss pånyttfödda.
Elliott softar vid poolen hos farmor och farfar
Var på BVC-besök i dag igen och vi fick gissa innan han vägde sig hur mycket vi trodde han hade gått upp, bara för skojs skull. Jag trodde på 1-1 1/2 hg, Niklas på två och barnskötaren på lite över 2 hekto. Men killen väger nu 4 106 gram och har alltså gått upp runt tre hekto till sen sist! Det blir nästan ett kilo sen vi lämnade BB för mindre än tre veckor sen… Vår lilla tjockis! Men det är ju ett gott tecken att killen frodas och mår bra så det känns väldigt skönt. Men man kan ju undra om jag ger honom grädde…
Nu har han träffat alla sina kusiner och med tanke på hur nöjt han har legat i deras famnar så verkar han tycka att dom är mer än okej! Ena kusinen Charlie är ju bara ett år äldre så där kan det ju faktiskt bli en bra lekkamrat framöver, dom måste bara bli lite äldre så inte åldersklyftan är så markant som den är nu när dom är små. Men det ska bli spännande att se dom två killarna busa runt sen… Nu när man såg Charlie springa omkring och ha hyss för sig fick man ju en klar bild för sig hur det kommer se ut nästa sommar då det är dags för Elliotts tur. Fruktansvärt kul…
Har sett dom här ursöta strumporna som ser ut som skor tidigare och varje gång tänkt att jag ska köpa dom, men med så mycket annat har det inte blivit av. Men nu fick han ett par i present och det är ju perfekt att starta med nu när riktigt skor känns ganska överflödiga (även fast hans skoälskande pappa är bra sugen på att slå till på ett par Nike…). Till det ett par matchande brallor så blir han ju sötaste killen i stan!