Archive for the ‘BVC’ Category
You are currently browsing the archives for the BVC category.
23
Maj
2012
före sin tid
Såhär ser man ut när man inte får som man vill…
Jepp, att Elliott faktiskt ÄR ett geni (som Niklas och jag hävdat ett tag) fick vi bekräftat på BVC-besöket förra veckan där vi var på 10-månaderskontroll. Vi har nämligen haft lite problem med vår lille son gällande hans sömn och vredesutbrott (herregud…) så jag var ju tvungen att ta upp det för att kolla att allt är okej. Han vaknar nämligen massor av gånger per natt och gråter hysteriskt samt kan bli väldigt arg på dagen om man inte gör som han vill, ger honom det han vill ha eller helt enkelt inte ger honom den uppmärksamhet han kräver för stunden. Och sköterskan sa helt enkelt att Elliott utvecklas långt före sin tid… Av det lilla hon sett av honom på våra besök så kunde hon konstatera att han beter sig som barn över 1 år gör med sitt pekande, hans ordförråd och nyfikenhet och därför, inte bara, går igenom en stor utvecklingsfas rent fysiskt med allt de ska klara av utan också rent kunskapsmässigt. Och då blir det, som hon sa, väldigt påfrestande för en sån liten kille att hantera allting samtidigt. Och det är ju klart… Så hon sa att han just nu behöver han mycket av mamma och pappa för extra stöd och är därför orolig på natten att vi ska försvinna. Dessutom går dom små liven igenom allt dom lär sig på natten och kan dessutom få mardrömmar av det hela. Och hans vredesutbrott förklarade hon helt enkelt med att han vill så otroligt mycket nu (mer än han ska) så han blir därför väldigt lätt frustrerad och arg då saker inte alltid går hans väg när vi inte förstår eller hinner med. Har alltid tänkt att det vore coolt med ett barn som är före sin tid men när man ser att det kan bli lite mycket för dom så vette fasen… Linda i min mammagrupp har hävdat det här länge för mig, att Elliott kan och lär sig mycket mer än de andra barnen men då blir jag sådär nonchalant och tycker att ”nänä, klart han inte gör” för att vara sådär klädsamt blygsam. Men nu när jag fick förklaringen så är det ju alldeles glasklart, så det är bara att försöka hjälpa killen så gott det går!
Men annars så stod allt så bra till med vår kille! Han väger nu äntligen, efter två månader, som han ska efter hans sjukshusvistelse och har alltså hämtat ikapp alla gram och vågen står nu på stadiga 9,7 kg. Han tappade massor på längden också när han gick ner och börjar nu hämta sig där också så allt ser finfint ut. Läkaren som vi träffade den här gången hade heller inget at anmärka på utan tyckte han var en väldigt aktiv och frisk liten kille. Även fast man vet det så är det alltid skönt att få sånt bekräftat… Nästa gång vi är där är det för 1-årskontroll och då ska pappa med för första gången, mycket spännande!
21
Mar
2012
kloka råd
Att kladda är kul!
Mycket faller sig helt automatiskt med det här gällande föräldraskap och barn men med en del saker behöver man lite hjälp på vägen. Och där är min föräldragrupp helt grym! Elliott har inte velat börja äta efter att vi kom hem från sjukhuset och åt superdåligt innan han blev sjuk också och helammas nu, vilket jag tycker är sådär… Både för min skull och hans vikt. Men man kan inte tvinga i ett barn mat (tro mig…) och nu står vi helt hjälplösa i det här och vet inte vad vi ska göra. Men när vi träffades i måndags så sa en av mammorna att vi först borde få låta honom sitta och kladda med maten, skitsamma om han får i sig nåt. Att vi inte tänkt på det! Han fick göra det förut men nu har allt fokus hamnat på att få i honom mat att vi totalt glömt allt annat… Så i går morse fick han sitta och kladda med sin gröt och macka och visserligen fick han inte i sig mycket MEN han fick i sig några smulor. Och med tanke på att han antingen vänt bort huvudet, fått kväljningar eller kräkts när vi försökt få i honom något så är det stora framsteg! Babysteps är det som gäller med Elliotts ätande nu, bara att inse. Men det känns så konstigt när han åt så bra förut och var som en liten fågelunge som bara gapade åt allt man gav. Men att han måste börja äta är nu prio ett då han nu väger 500 gram mindre än han gjorde vid sexmånaderskollen för två månader sen… Vi var nämligen på BVC och vägde och mätte i går och hans viktkurva såg väldigt ledsen ut och sköterskan blev lite orolig. Men som hon sa, det kanske vänder den här vecka. Och det kanske det gör, vi hoppas!
26
Jan
2012
kort och tjock
I tisdags var vi på 6-månaderskontroll och det gick hur bra som helst – hade inte trott annat! Blev dock lite chockad över hans vikt… Visste att han gått upp ganska mycket då man känner det när man bär på honom men att han skulle gått upp över ett kilo och nu väga 8 640 (!) trodde jag inte. Han ligger nu över på sin viktkurva men under på längdkurvan… men vem fasen är förvånad över det med oss som föräldrar. Vi får hoppas att han hittar nån mystisk gen längre tillbaka och plockar upp några extra centimetrar där!
Sen kollade doktorn honom och lyssnade på lungor och hjärta och kollade att han kunde byta hand med en leksak samt följa den när hon tappade den på golvet. När han höll på att leka för fullt så sa hon att nästa gång vid tio månader ska vi kolla att han kan banka ihop två leksaker med varandra. Vet inte om Elliott blev förnärmad över att hon inte trodde att han kunde det redan nu för då bankade han ihop två klossar för fulla muggar, kändes som han gjorde det för att demonstera att ”jag kan visst!” Haha, det är min kille det, visa vad man kan!
Allt gick jättebra och han såg så fin ut och han fick till och med beröm för sina magmuskler då hon, när hon kollade att han satte sig upp när hon drog i händerna, utbrast att han hade ”en väldigt fin bukmuskulatur”. Jorå, bara så ni vet så är min son nu på väg till ett sexpack. Beach 2012 och sånt ni vet…
14
Dec
2011
att bli äldre…
Jag undrar jag…
När man är liten innebär åldrandet att man ska ta lite sprutor då och då, riktigt elakt egentligen ju! I dag var det dags för Elliott och han var hur duktig som helst! Första sprutan, som inte gör så ont, reagerade han inte på alls… Sa inte ett pip utan tittade upp på mig och när jag skrattade åt honom så gjorde han likadant. Pucko… Spruta nummer två gör ju däremot ont så den skrek han på vill jag lova, tappade andan och allt… Mitt lilla skrutt. Men det gick över ganska fort och det märktes inget av det förrän vid 16 (fem timmar efter) då han var så ledsen så ledsen. Gav han en alvedon och sen var det ganska bra, lite halvkinkigt men ändå okej. Nu på kvällen ville han återigen inte somna i sin säng utan satt i mitt knä och somnade… Frågade på BVC vad hans nya sömnvanor beror på och hon trodde att han var väldigt tidigt ute i det här med separationsångesten, vilket jag varit inne på också. Vi får väl se… Annars var han en välmående kille på 7 500 gram och 65 centimeter! Nästa gång är det dags för läkarundersökning och utvecklingskontroll, ska bli lite spännande…
15
Nov
2011
vägning och mätning
Full koncentration…
I går var vi på BVC för 4-månaderskontroll och allt såg återigen bra ut, han hade gått upp exakt 1 kg och väger nu 6800 gram och var 64 cm lång. Han följer sin kurva exakt vilket känns lika bra att höra varje gång, trots att jag ser att han lägger på sig så vill man verkligen få det bekräftat. Frågade också om att börja ge smakportioner då Livsmedelsverket ändrat från 4 till 6 månader och jag ville veta varför så jag kunde ta ställning. Och hon förklarade då att dom märkt att amningsfrekvensen gått ner väldigt drastiskt när man fick börja ge smakportioner från fyra månader och att barnen slutade ammas väldigt tidigt vilket dom vill undvika. Barnen antingen slutade intressera sig för bröstmjölken eller så slutade mamman amma av bekvämlighet eller att mjölken sinade. Så nu pratar dom om smakupplevelser från fyra månader där man kan ge dom lite att provsmaka i ett kryddmåtts storlek men att man ska vänta med de riktigt smakportionerna till 5 1/2 månad. Tycker det låter vettigt så vi väntar med smakportioner, tycker dessutom att det är så enkelt och praktiskt att amma att jag gärna väntar ett tag till. BVC-sköterskan sa också att när barnet växer så fint som Elliott gör så finns det ingen anledning att introducera mat då han inte behöver det rent fysiskt. Vi väntar ett tag så får vi se när vi känner oss redo för käk!
12
Okt
2011
laddar…
I morgon fyller Elliott tre månader och det är dags för hans tremånadersvaccin. Två sprutor ska tas där den andra tydligen gör ont, av vad vi fått veta. Stackars lilla pluttas kommer ju gråta… Sen får vi se hur han reagerar på det hela, vissa får ju feber, andra lite ont och vissa sover tydligen massor. Eftersom vi inte har någon alvedon hemma ännu till honom så ska det inhandlas i morgon för säkerhets skull.
28
Sep
2011
gör om, gör rätt
En trött Elliott efter att ha blivit klämd och känd på…
Vi var på vårt ”nya” BVC i går efter att vi bytt och det här kändes så mycket bättre än det förra som vi tyvärr blev missnöjda med. När man går dit med det viktigaste man har så vill man känna sig nöjd med det mottagande och kunskapen man får och här kändes det riktigt bra, hoppas det håller i sig. Vi fick sitta ner och prata med barnskötaren i lugn och ro efter vägning och mätning, precis som det ska vara. Vi fick också göra om tvåmånaderskontrollen då den förra kändes lite sisådär… och läkaren som gjorde undersökningen här var urgullig. Men det var skillnad i det hon och den förra läkaren kollade så jag är glad att vi gjorde om den. Men allt såg bra ut och det fanns inget att anmärka på, och hans vikt som sluttade ner förra gången var nu normal igen, skönt. Läkaren sa också att man aldrig kan säga något om vikt, längd och huvudmått en gång till en annan då siffrorna kan vara lite missvisande (beroende på om han ätit innan eller inte t ex) utan det är först när det blir återkommande som man får börja titta på det. Låter vettigt…
Vi har också blivit tilldelade en mammagrupp som ska träffas första gången på tisdag vilket ska bli riktigt spännande! Blir nog bra det här…
14
Sep
2011
BVC-besök
Kolla in ögonen när han ska zooma in något…
Var på tvåmånaderskontroll med Elliott i dag där han först mättes och vägdes för att sedan kontrolleras av läkare där man tittade på ögon, höfter, mun, lungor, hjärta, ryggrad och motorik. Han hade inte gått upp lika mycket som han brukar så hans kurva sluttade nedåt för första gången, den ligger fortfarande inom gränsen för vad som är okej men vi ska dit nästa vecka igen för att kolla så han fortsätter gå upp. Allt annat såg däremot fint ut och förutom att han gallskrek under hela undersökningen (att ligga naken i ett rum som faktiskt inte är så varmt och undersökas kan ju inte vara nån hit…) så gick det fint. Jag började ju däremot oroa mig för hans vikt (såklart…) och om han skriker på slutet av amningen för att han fortfarande är hungrig och inte snuttig som dom trodde på Amningshjälpen? Men jag, som Niklas så fint påpekade, oroar mig för mycket om saker som inte är bekräftade än och det är ju såklart bättre att vänta med oron till efter nästa vägning. Men jag blir lite irriterad på dom som jobbar där för jag tycker inte vi får någon respons alls och allt känns väldigt jäktat och inte alls så lugnt och informativt som det borde. Den första vi hade (Eivor) var så otroligt bra och det var aldrig någon stress med henne och han vägdes och mättes i lugn och ro och sen satt man ner och pratade en stund med henne. Om sånt vi oroade oss för eller ville ha information om eller så frågade hon oss om saker. Sen hon slutade har vi inte fått sitta ner alls när vi är där utan man kommer in, klär av honom och väger och mäter och sen är det tack och hej. Inga frågor, inget sitta ner och prata. Inget som utstrålar lugn och ro. Gillar det inte riktigt… Nu har jag sagt de senaste två gångerna att jag haft problem med amningen men hon lyssnar inte ens utan sa bara att fortsätter han gå ner får man börja med tillägg. Hm, okej… Inte fråga mig om hur det faktiskt går med amningen, vad som krånglar och kanske rätta till det? Utan direkt tillägg som jag vill undvika så gått det går? Men det är väl på BVC som på vilken läkarmottagning som helst: stress, stress, stress. Eller?