Archive for the ‘Elliott 3-4 månader’ Category
You are currently browsing the archives for the Elliott 3-4 månader category.
13
Nov
2011
Elliott fyra månader
Var tog den här månaden vägen undrar jag?! Han är så förbannat go och glad jämt att tiden med honom nu bara svischar förbi och man fattar liksom inte var veckorna tar vägen.
Den här månaden har han lärt sig att snurra från mage till rygg och nääästan från rygg till mage men där går det lite svårare och de gånger han fått till det har nog gått mest på tur. Men snart så… Något som han däremot är otroligt duktig på är att sitta och det är nog inte långt kvar till han sitter själv för man kan släppa honom och så sitter han i upp till 30 sekunder innan han far åt något håll. Och ja, självklart fångar jag upp honom…
Gillar:
Samma saker som förra månaden plus
När man blåser honom på magen, hissar honom i luften, leker titt-ut och annat bus så han kiknar av skratt
Rulla runt
Sitt babygym, helst att dra i leksakerna som hänger så han får skjuts runt samt att hjälp med att häva sig upp
Att vara bland folk och där det händer saker
Andra barn
När man sjunger för honom
Ogillar:
Det här med badning är fortfarande ingen hit men sist så skrek han inte som en stucken gris utan hade bara ett allmänt klagande ljud som tystnade så fort man tog upp honom (tidigare har man kunnat tro att man flått honom levande och det skriket har han fortsatt med till han fått på sig pyjamas och fått bröstet…).
Hm, så mycket mer ogillar han inte just nu… Han är en jäkligt nöjd och glad bebis som gillar att flänga runt och träffa folk, gosa med mamma och pappa och skratta åt allt och alla.
11
Nov
2011
det är du och jag elliott
Niklas och jag hade planerat att vi skulle gå på Älvsjömässan i helgen men i går insåg vi att det helt enkelt inte fanns tid och att jag och Elliott helt enkelt fick ta oss dit själva. Jag hoppades också på mindre folk där nu då det är vardag och det varit knökfullt när vi gått på helgen tidigare. Och det var helt okej med folk, trots barnvagn så hade jag inga direkta problem att ta mig fram mellan montrarna. Men innehållet blir faktiskt sämre för varje år… eller så tröttnar man? Hälsomässan kändes lite tom och det var något jag saknade även fast jag inte kan sätta fingret på vad det var. Tycker de ska finnas saker som inspirerar och engagerar men något sånt kunde inte jag hitta. Mitt kök-mässan tycker jag blivit ett skämt faktiskt. Den ska ju i första hand handla om mat men den består till 80% av alkohol. Självklart ska det också finnas med men inte så mycket… Vill få tips och trix om mat men det blir ju svårt när alla bara står och lockar till smakprov av viner och alkohol. Förra året när vi var där en lördag så ragglade det mot slutet omkring massor av folk som fått lite för mycket i sig. Pinsamt. Båtmässan och Vintermässan drog vi igenom ganska snabbt då Båtmässan var knepig för oss att kika på då man var tvungen att ta sig upp i olika ställningar för att kunna kliva ombord och kika och Vintermässan var extremt liten och kändes fjuttigt och ganka innehållslös. Men att mässan inte var en jättehit hindrade inte Elliott och mig från att ha kul! Elliott njöt av att sitta i bärselet och kika på allt folk och alla människor som kom fram och sa hej. Han hade energi till tusen och har börjat med illtjut när han är glad som kan få trumhinnor att spricka och var i toppform. Riktigt mysigt att knata omkring där tillsammans och han får toppbetyg som mässpartner!
10
Nov
2011
världens snällaste
Trots sin något nyfrälsta loook i den här tröjan så är han ju för go…
Jag tror inte ni förstår vilken fantastiskt, helt underbar liten son jag har! Trots att jag vet och påminns om det varje dag så slår det liksom till en alldeles extra ibland: han är ju helt otrolig! I dag har vi varit i Norrtälje över dagen, lite halvspontant sådär, och har han gnällt eller kinkat en enda gång trots lång resa? Nope. Inte ett knyst. På vägen dit så missade han ju det här med att sova igen (…) trots att han i går somnade 09:30 och tyckte det var en strålande idé att vakna 06. Men han låg i vagnen och jollrade och snackade och lekte med Sophie och var jäkligt nöjd hela resan. På hemvägen matchar jag alltid in hans nattning så då sov han hela vägen och ligger fortfarande och slumrar i vagnen medan jag sitter och undrar när han ska bli hungrig? Hos mormor och morfar var han på ett förträffligt humör och passade också på att vända sig från mage till rygg för första gången, duktig ponke! Hur han kan vara så förbaskat gullig, snäll och rar övergår mitt förstånd men jag är oändligt tacksam!
9
Nov
2011
överfallen
Hahaha, satt och åt och gav Elliott hans nya leksak att pyssla med under tiden och tyckte det var en smart och bra grej för att få lugn och ro en stund. Sen blev det ovanligt tyst och jag tittar dit för att se att han fullkomligt håller på att kvävas av den… Jag bröt ihop av skratt varpå Elliott föll in och hade lika kul han. Min lilla idiot.
Han ligger för övrigt och sover. Fortfarande. Andra timmen nu. Att gå på Öppna Förskolan tar uppenbarligen musten ur en…
9
Nov
2011
att ge sken av
Så här trött kan man se ut när man vägrar sova men egentligen är ganska slut… Men det är ju det här med att erkänna ett nederlag. Ingenting för Elliott inte! Så man fortsätter leka trots att ögonen knappt går att hålla öppna och han nog knappt vet vad han gör med sin leksak.
8
Nov
2011
dags igen…
I går satte Elliott verkligen sin mamma på prov… Han har ju betett sig lite underligt de senaste veckorna med sömn som krånglat på dagarna, otroligt mammig och att han har väldigt svårt för att bli lämnad själv. Och i går fick jag inte ens borsta tänderna då jag var tvungen att sätta honom i hans stol vilket tydligen var förfärligt fel och att ha mig en meter bort (jag tar hela tiden med mig honom var jag går) var för långt. Han skulle vara hos mig hela tiden, men det räckte inte med att sitta utan han skulle bli underhållen konstant och tog jag en paus så blev han tvärilsken. Jag kom då på, mitt i allt detta, att det kanske var dags för nästa utvecklingsfas, jag hade nämligen glömt bort det där lite grann då det var ett tag sen… Och jomenvisst! Tog fram Boken där jag kunde läsa att nästa fas var vid 19 veckor men att den börjar flera veckor innan med just svårigheter att vara själv. När jag började läsa om de tecken som de kan uppvisa när det är på gång och vad som händer var det som att någon studerat Elliott i ett par veckor och skrivit om det. Bland annat står: ”Barnet kan vilja att du ska roa henne genom att göra saker tillsammans med henne eller att du åtminstonde ska titta på henne hela tiden. Hon kan börja gråta i samma ögonblick som du går din väg”. Jorå… Ett annat tecken är humörsvägningar och Elliotts är just nu på väg att ge mig whiplashskador så fort som dom vänder! Jisses…
Det dom nu ska upptäcka i sin lilla värld är ”händelsevärlden”, det vill säga att dom kan sträcka ut handen, greppa tag i ett föremål och föra det till munnen. Bland mycket annat. Men det är lite kul att läsa att så mycket stämmer samt vad man kan göra för att underlätta det hela för dom, det gör det lite lättare för mig som mamma.
Vi har ju märkt på ganska mycket saker att något är på gång, bland annat så är babysittern med dess leksaker som hänger ovanför totalt ointressant nu, mycket roligare är det ju att ligga på golvet och snurra runt och försöka vända sig och leta efter saker att grabba tag i runt om. Sånger och ljud är högintressant och alla leksaker som ger ifrån sig ljud är fascinerande och att sjunga för honom är superkul nu. Efter ett tag hänger han på och gråter han kan man få honom helt tyst med en barnsång. Fick honom att somna till det nu på förmiddagen… Klappa händerna är också en stor hit och är han arg eller ledsen så kan mycket åtgärdas med lite handklapp.
Ska bli intressant att se exakt vilka saker Elliott utvecklar nu och vilka som är mindre intressanta och samtidigt försöka tänka på hur mycket som händer i hans lilla kropp när han inte kan ligga själv någonstans…
7
Nov
2011
ingen solsida här
Elliott i Öppna förskolans bebishage
En sak jag var lite rädd för med mammagruppen var att det skulle bli lite som med Solsidan, att mammorna skulle sitta och jämföra sina barn och deras utveckling och att det skulle bli nån prestigetävling utav det hela. Eller att man inte alls skulle höra ihop med dom, att det skulle krocka rent personkemimässigt. Men jag vet inte om jag hade tur men jag har hittat några riktigt fina människor där som man kan prata absolut allt med och istället för att bara jämföra (för såklart gör vi det…) så uppmuntrar vi alla barnens olikheter. För olika är dom ju vilket är så jäkla kul och intressant att se. För dom är så små och redan har dom utvecklat så starka personligheter! Den ena älskar att ligga på mage och vara uppe sent medan den andra är morgonpigg och hatar att ligga i vagn. Någon kan snurra runt från rygg till mage utan problem och en annan kan knappt hålla sitt huvud uppe. Men det är som att dom hittar de saker som tycker är roligt och satsar stenhårt på det, som Elliott som upptäckt det här med att snurra runt på golvet och kör stenhårt på det. Tycker det är så härligt att se, att veta att dom gör det dom gillar och säger till när något är fel och att allt det är helt okej. Inget är rätt eller fel.
På dagens barnvagnspromenad, som blev 2 1/2 timme i Nackareservatet, så avhandlades att resa med småbarn (en ska till Barcelona över jul), hur man får dom att sova hela nätter utan mat, att en hade fått sitta och läsa i helgen medan dottern sov i fyra timmar (!) utomhus och hur lyxigt det kändes samt när och hur man ska börja med smakportioner. Vi kom också in på hur våra män ser ut, hur långa vi tror våra barn blir samt vems humör de fått… Och det bästa av allt? Man vet att det är helt okej att bara prata barn och att alla vill och gillar det.
6
Nov
2011
allahelgona
Förra året var det snorkallt så nu var det ju nästan högsommar i jämförelse…
Vi tog oss som vanligt till Skogskyrkogården i går för att tända ljus för alla dom som inte längre är med oss, det är så otroligt vackert och mysigt där att man nästan glömmer bort anledningen till varför man går dit. Och lite folkfeststämning är det när man vandrar de mörka stigarna fram då turister och barnfamiljer går och pratar om vartannat…
Vi tog Elliott i bärselet då vi efteråt skulle på en 35-årsfest i närheten och vi ville skona dom från en barnvagn i hallen och samtidigt fick ju Elliott se alla de fina ljusen som brann. Eftersom Lillkillen blir trött vid 19-tiden och är redo för sängen då så var vi de första att lämna festen vid 20:30 med en kille som var så trött att han skrattade åt precis allt i ren desperation… Men det gick ändå riktigt bra då han gillar när det är liv och rörelse omkring och han håller sig mer alert då än vad han skulle göra hemma vid samma tid. Men bra trött var han och jag tror han sov innan hans huvud nuddade kudden…
6
Nov
2011
lyxfredag
Niklas jobbade halvdag i fredags så jag och Elliott drog in till stan för att möta upp honom för lite kvalitetstid tillsammans. Vi strosade omkring lite, ”sparade” pengar på Polarn o Pyret som hade 35% på alla ränder och åt sen middag ute för första gången sen Lillkillen kom. Att vara ute med honom, gå bort eller fika har inte varit några problem alls men att verkligen sitta ner ute och äta ute har liksom inte blivit av, helt ärligt för att vi inte känt att behovet har funnits. Men det gick riktigt bra och han var tokglad hela tiden och helt nöjd med att ligga i vagnen och titta ut genom det stora panoramafönstret vi parkerat honom vid. Så det blev både huvudrätt och efterrätt för oss och en väldigt god latte.
För att han ska slippa ligga i vagnen när vi är ute så länge, när han inte är trött, så har jag honom i bärselet på magen där han stormtrivs hängandes framåt spanandes in allt och alla. Och det är ju inte helt tråkigt att ha honom där för jisses vad med leenden man får precis hela tiden och kommentarerna om hur gullig han är bara haglar. Niklas kommenterade det hela med att vi inte kunde gå mer än tio meter utan att någon stannade oss och kommenterade hur otroligt söt han är. Och jag som mamma kan ju liksom inte protestera direkt…
5
Nov
2011
norrtälje tur – retur
Försökte trötta ut Elliott innan resan med babygymet om låter så mycket så jag blir trött…
I går drog jag och Elliott till Norrtälje över dagen, första gången vi åkt både fram och tillbaka på samma dag då vi tidigare har sovit över varje gång. Och hur gick det då? Jo, helt okej. Men det blir fyra timmars resande med tunnelbana och buss på en och samma dag och då ska hans tupplurar och amningar passa in, det är det som är det knepiga. Man vill komma iväg tidigt men ska då se till att han är mätt och trött när man startar resan så man slipper amma på bussen (har gjorts tidigare och på Norrtäljebussen var det ingen hit…) samt att han sover så man slipper en kinkig bebis. In funkade dock inte det där med sömnen särskilt bra men han var på ett strålande humör (det var ju förmiddag…) och han låg i vagnen och lekte med sin skallra och pratade, sjöng och skrattade. Tanten som satt framför kommenterade det hela med ”det var ett väldigt snällt barn du har”. Jo, jag kan inte klaga. Men mycket är nog tur också, att hans strålande humör visade sig just då så man slapp en skrikbebis i en timme med andra resenärer.
Anledningen till vår resa var att fira mitt 13-åriga syskonbarn som fyllde i september men som vi inte hunnit gratta tidigare. Herregud 13 år… TONÅRING. Man fattar det inte. Och det var riktigt mysigt och Elliott tittade med stoora ögon på sina tre kusiner hela eftermiddagen, för mycket prat blev det inte från hans sida. Han, som i vanliga fall håller låda för 17 personer, blir helt stum och tyst om det är mycket liv och rörelse runt om honom. Antagligen blir han så fascinerad att han inte hinner koncentrera sig på annat, dessutom kan dom hålla låda dom med… Efter det var det middag hos mormor och morfar och då det genast blev tystare runt om så kunde Elliott snacka sig tokig resten av kvällen. Han var sen, när vi skulle åka hem, så slut efter alla intryck och människor och alldeles för lite sömn (vem har tid att sova då?) att det var en totalt utslagen bebis jag hade med mig hem som sov ända till jag klev över tröskeln hemma.
Så visst gick det bra, och Niklas var glad över att kunna hinna säga hej till sin son den dagen också, så alla vann ju på det. Men helt optimalt är det väl kanske inte…