Archive for the ‘Elliott 5-6 månader’ Category
You are currently browsing the archives for the Elliott 5-6 månader category.
You are currently browsing the archives for the Elliott 5-6 månader category.

Så har alltså sex månader gått sen vår lilla prins föddes och det känns helt overkligt. Han är ju stor nu!! Ett halvår! Och nu händer det grejer vill jag lova, hinner inte med alls i allt vad han lär sig utan helt plötsligt har han kommit på en ny färdighet att utöva. Förväntar mig att en morgon helt enkelt se honom stå upp i sängen… Fattar verkligen inte allt dom hinner lära sig på så kort tid, helt sjukt om man jämför honom nu med när han föddes… Livets under!
Så här var det förra månaden och nu ser det ut så här:
Gillar/gör:
Kan nu hålla i två leksaker samtidigt OCH bank ihop dom. Hysteriskt kul!
Kan stå helt själv om man släpper honom och han håller i en bordskant, totalt livsfarlig med andra ord!
Försöker sitt allra bästa med att häva sig upp mot saker när man håller honom men det är fortfarande liiite tungt för underkroppen.
Sitter i princip själv men måste nog få några veckor till på sig att få några fler muskler innan man vågar släppa honom helt själv. Att få honom att sitta är dock svårt då han bara vill stå, stå, stå…
Att titta bakom, under, över och i saker är hysteriskt kul och ALLT ska undersökas, kollas och klämmas på.
Fattar nu att saker rullar iväg om han tappar dom och följer med blicken, samma sak med saker han tappar eller slänger.
Har upptäckt nya talsätt och kan nu få fram ma-ma-ma-ma och pa-pa-pa-pa och da-da-da-da. Härmar man honom finns det ingen hejd på hans glädje…
Förstår orden Elliott, mamma, pappa, lampa och napp. Lite kul att tänka på att man trots hans tidigare brist på förståelse för ord har kommunicerat med honom sen han föddes utan problem…
Ligga naken! Är han ledsen och man tar av honom och lägger honom på golvet så är det som att livets alla bekymmer försvinner i ett nafs…
Gillar inte:
Kläder är fortfarande ingen hit…
Att bli lämnad själv och ligga och leka själv en längre stund, sällskap är det han vill ha!
Att hamna på mage för då försöker han krypa, vilket inte går – och det gör honom förbannad!
Annars då? Nä, han är idel solsken och skratt och få saker får honom ledsen vilket är så jäkla skönt! Inte ens nu när han hostar och har sig så gråter han utan verkar ta det som allt annat – med en klackspark! Grattis sexmånaderskillen!

Nu när Elliott har fått tänder så måste han ju lära sig hur viktigt det är att borsta tänderna, och snitsen har han ju redan! Han tycker tandborsten, som han fick i julklapp, är riktigt intressant och väldigt skön att ha i munnen. Bara hoppas att det håller i sig då…

Elliotts ostbågestil…
Var Elliott fått sin sovstil ifrån är absolut inte svårt att se om man någon gång sovit i samma rum som mig… Så här hamnar han ungefär fem sekunder efter att man lagt honom i sängen (rakt och riktigt vill jag påpeka) och ibland vaknar han av att han ju faktiskt inte kan sträcka ut sig – och blir förbannad. Lilla knasboll… Så att sova med honom är ju lite av en utmaning om man vill få någon plats själv, men det är bara att inse att i vår dubbelsäng så råder fördelningen 60/30/20% till Elliott, mig och Niklas. Men vad gör man inte…?

Den ursnygga inbjudan som Niklas gjort
Så var äntligen inbjudan till Elliotts namngivningskalas skickade och den 29 januari smäller det! Att vi inte har dop för honom är ganska självklart då ingen av oss är med i Svenska Kyrkan och hela grejen med dop är ju att man tas upp i densamma. Men vi kände ändå att vi ville fira det faktum att vår lille kille kommit (vilket kanske dop handlar om för de flesta i dag) och det namn han fått. Så sagt och gjort. Vi väljer också att kalla det namngivingsKALAS och inte ceremoni då vi vill betona att det kanske inte kommer vara en högtydlig tillställning utan mer ett firande. Sen så gillar jag grejen att vi helt själva bestämmer innehåll och struktur på det hela, att vi håller i det och att allt blir i vår egen regi. För det blir verkligen ett DIY-kalas som med det mesta vi ordnar. Men det ska nog gå vägen! Men vi lär av våra misstag och ska redan nu i omgångar börja fixa med allt som ska göras så vi inte står dagen innan (som vid bröllopet) och ordnar med allt. Samma tid finns ju inte heller nu med lillkillen så ingen stress ska råda här!

Vi har väntat länge, och trott att dom skulle dyka upp långt tidigare, men i går kunde man skymta Elliotts två första tänder i nederkäken! Stor händelse mitt i all sjuka vill jag lova! Dom syns knappt utan man får kika noga uppifrån men visst är dom där, två små vita gryn… Han som hade rätt bra bett innan blir väl livsfarlig nu!

Den här synen möter mig varje gång jag ska byta blöja eller ta på eller av kläder… vilket gör det hela aningen svårt. Då får man vara lite smart och erbjuda sonen något han vill ha mer än sina fötter, oftast något ”förbjudet” som han alltid vill åt men aldrig får. Men vad gör man inte för att göra proceduren enklare…

Svårt att se att killen är sjuk…
Prosit! Elliott har fått sin första förkylning med täppt näsa och rosslig hals, som jag också hakat på i ren sympati… Han är tokglad och pigg på dagarna men på nätterna vaknar han och hostar och får svårt att andas och gråter en skvätt. Efter det blir han pigg och ligger sen vaken och sjunger en stund innan han somnar om. Inte mycket sömn för någon av oss just nu! Så nu har vi varit hemma i dagarna tre och jag börjar bli lite smått uttråkad faktiskt, lite frisk luft skulle inte skada. Men i vädret som råder är det ju bara att glömma… Vi får se till att kurera oss snabbt för nu är det ju långhelg och Niklas är ledig!

Norrtälje från sin bra sida…
Vilket jäkla skitväder det varit i dag, finns inget annat ord för det… Fick mig att tänka på bilden jag tog på julafton när vi var ute och tog en promenad, man kunde ju inte tro att det var december då inte med strålande sol. Hade velat haft det i dag, speciellt eftersom Elliott inte varit den gladaste bebisen då han varit så trött att allt var lite halvjobbigt. Blir extra jobbigt då man tvingas vara inne hela dagen och vi båda skulle behöva en tur ut. Han har återigen sovit dåligt två nätter med bara 9-10 timmars sömn, som dessutom blir avbruten av amningar och att han ligger vaken och pluddrar. Alldeles för lite för honom som behöver sina timmar på natten! Visste väl att jag hade det för bra där ett tag…

För första gången på en sisådär 10 år skickade vi ut julkort i år, känns som det hörde till det här med föräldraskapet. Men det ska bli kul att ha sen när han blir större också, för vår egen del. Får väl se vad vi spökar ut honom till nästa år…

Vilket härligt liv jag lever!
Jag VET ju att Elliott är en helt underbart snäll bebis som knappt gnäller, gråter eller kinkar men tyvärr tar man ju mycket sånt för givet… är ju så med det man blir van vid. Men sen händer saker där man verkligen kommer på HUR pass snäll han är. Som de två senaste dagarna när jag ville kolla in rean på stan. I går drog Elliott och jag ner före 12 och kom inte hem förrän 17:30! Gnällde han? Nope. Var han strålande glad hela dagen? Japp! Han har nämligen upptäckt att han kan luta sig fram i vagnen och titta sig omkring, stora saker i Elliotts värld och han tyckte det var så kul att han bara satt och garvade rätt ut. Knasbebis. Sen satt han ju självklart inte i vagnen de sex timmar vi var nere, absolut inte. Jag tog upp honom med jämna mellanrum och lekte och busade (de stora varuhusen i stan har ”föräldralounger” som är ypperliga för ändamålet) och dessutom satt han en stor del i bärselet vilket nog är bland det bästa han vet. Och det fick han mer av i dag då vi drog till Farsta Centrum där vi knatade i fyra timmar och han satt på min mage större delen av den tiden och skrattade och sprattlade. Han är med andra ord ett exemplariskt shoppingsällskap! Och världens goaste bebis… Lön för mödan fick vi också med massor av nya kläder till honom till halva priset och dessutom något till hans mamma…
Att Elliott dessutom sovit 12 timmar om nätterna de senaste dagarna (ibland 13…) och jag fått sova till mellan 07-08 har ju gjort mig till en helt ny människa efter de senaste veckornas uppstigning vid 05… Han har dessutom börjat käka var 5-6:e timme på natten, bara att hoppas det håller i sig!
Som sagt, han gör verkligen mitt liv som mamma enkelt och alla hans små egenskaper och upptäckter gör att jag blir lite småkär i honom varje dag…