Archive for the ‘Elliotts mat’ Category
You are currently browsing the archives for the Elliotts mat category.
16
Apr
2012
minirätter
Dagens middag var lasagne så det var bara att göra en egen liten till Elliott utan salt, så lätt
Älskar att Elliott blivit så gammal att han kan äta precis den maten vi äter (förutom saltet) och man slipper allt puréande. Måste erkänna att jag inte var någon höjdare på det där med purémat, hade liksom inte vanan inne att stå och göra det… Och att komma på olika saker att mosa och försöka få det gott var varken roligt eller särskilt spännande matlagningsmässigt. Och de där första puréerna med potatis och morot tyckte inte Elliott var en höjdare så dom hoppade vi över ganska kvickt (blev inga veckor av invänjning där inte!) och satsade på mer riktigt mat. Men allt skulle ju fortfarande mosas… Så det blev mycket färssås med pasta och olika grytor som redan från början är ganska mosigt i konsistens då det helt enkelt var enklast så. Och ägg mosat med olika grönsaker var en favorit. Och visst köpte vi färdig mat till honom också men med tanke på att vi kör vegmat till honom också skulle kosten blivit något ensidig för honom då det inte finns så många olika att välja på. Och vi ville lära honom att kunna äta både köpemat och hemlagat, så man kunde varva med det som var enklast för stunden. Men nu! Bara att ge honom det vi äter i lagom bitar så sitter han där och pillar i sig maten själv. För det där med att plocka upp mat och äta är riktigt kul (han börjar få kläm på det här med att äta med sked även fast han oftast har skakat av all mat från den och i slutänden sitter med en tom sked i mun..) och favoriten just nu är små ärtor. Ganska motsägelsefullt med tanke på hans fabless för stora bitar i munnen men jag tror det har med den fina färgen att göra… och att han ändå gillar att sitta och pyssla med sitt pincettgrepp.
Herregud, tyckte det var alldeles nyss vi var alldeles lyriska över det faktum att han kunde äta annat än bröstmjölk och nu sitter han och äter själv…
15
Apr
2012
ett skepp kommer lastat…
Min största skräck gällande Elliott (förutom att han ska bränna sig, hua) är att han ska sätta något i halsen. När vi pratade säkerhet på BVC så upptäckte jag att jag inte direkt var ensam om det, tydligen alla mammors skräck. Men jag har fått ge vika på den punkten för vår lille kille gillar STORA bitar. Han vill TUGGA. Som synes på bilden ovan. Han liksom hiver in hur stora bitar som helst och sitter där och tuggar och låter maten gå från ena sidan till den andra till han är nöjd. Superduktig är han, men lite halvfarlig. I början var jag rädd mest hela tiden och satt bredvid och var ständigt beredd på att få rycka in och göra heimlichmanöver. Men med tiden har jag lärt mig att han klarar det här fint själv, han tuggar och har sig och sätter han i halsen så harklar han upp det. Han verkar helt enkelt ha koll på läget. Och jag har lättat på nojjandet. Alla nöjda med andra ord.
2
Apr
2012
back on track
Energin är tillbaka i och med matintag
I torsdags började Elliott ÄNTLIGEN att äta igen! Vi hade inte trugat på honom något på några dagar utan han hade fått sitta och pyssla med mat han kunde hålla i själv och var nöjd med det. Men så var min kompis F här med hennes lilla Elias och när han skulle äta lunch så blev Elliott fasligt intresserad av hans mat… Så jag tog fram lunch till honom med – och han åt upp allting! Morgonen efter så slukade han gröten och så har det varit sen dess, det vi ger honom äter han. Vi har vår glupske lille kille tillbaka! Känns så otroligt jäkla skönt… Om någon hade sagt innan jag fick barn att detta var något som skulle oroat mig så hade jag skrattat dom rakt upp i ansiktet. Så saker förändras… Det lite tokiga nu är att han i helgen fick tillbaka sin hosta och i går kväll fick jättehög feber, allt bara kom på ett kick. Men vi får hoppas hans matlust håller i sig och att hosta och feber snart är borta igen. Vi gillar en Elliott som käkar ägg (stekt som kokt), indisk mat, mackor, banan, hemlagat som burkmat. Det är då vi känner igen honom!
28
Mar
2012
kan själv!
Elliott är tydligen stor kille nu och ska äta helt själv, för han vill absolut inte bli matad och puréer är tydligen för bebisar. Vi har ju försökt med gröt på morgonen och mat han brukar gilla, men icke. Men nu får han på morgonen en macka samt en banan och det äter han glatt upp. Sitter där och håller så fint och smaskar i sig allting. Knasboll. Den barnmat vi ger grimaserar han illa av och spottar ut… däremot går indisk mat, stekt ägg och annat ”förbjudet” hur bra som helst. Tydligt är att han vill ha vår mat och sånt han kan hålla och tugga, för bitarna han biter av är inte små… Men enligt BVC så får han nu börjar äta lite av vår mat samt lite lättstekt så vi får väl uppgradera hans mat. Han hade gått upp riktigt ordentligt nu så det är väl bara att fortsätta så här så ska det nog gå bra!
21
Mar
2012
kloka råd
Att kladda är kul!
Mycket faller sig helt automatiskt med det här gällande föräldraskap och barn men med en del saker behöver man lite hjälp på vägen. Och där är min föräldragrupp helt grym! Elliott har inte velat börja äta efter att vi kom hem från sjukhuset och åt superdåligt innan han blev sjuk också och helammas nu, vilket jag tycker är sådär… Både för min skull och hans vikt. Men man kan inte tvinga i ett barn mat (tro mig…) och nu står vi helt hjälplösa i det här och vet inte vad vi ska göra. Men när vi träffades i måndags så sa en av mammorna att vi först borde få låta honom sitta och kladda med maten, skitsamma om han får i sig nåt. Att vi inte tänkt på det! Han fick göra det förut men nu har allt fokus hamnat på att få i honom mat att vi totalt glömt allt annat… Så i går morse fick han sitta och kladda med sin gröt och macka och visserligen fick han inte i sig mycket MEN han fick i sig några smulor. Och med tanke på att han antingen vänt bort huvudet, fått kväljningar eller kräkts när vi försökt få i honom något så är det stora framsteg! Babysteps är det som gäller med Elliotts ätande nu, bara att inse. Men det känns så konstigt när han åt så bra förut och var som en liten fågelunge som bara gapade åt allt man gav. Men att han måste börja äta är nu prio ett då han nu väger 500 gram mindre än han gjorde vid sexmånaderskollen för två månader sen… Vi var nämligen på BVC och vägde och mätte i går och hans viktkurva såg väldigt ledsen ut och sköterskan blev lite orolig. Men som hon sa, det kanske vänder den här vecka. Och det kanske det gör, vi hoppas!
4
Mar
2012
we´re back!
Alldeles utmattad son…
Dåligt bloggande sista tiden, jag vet. Men när man har en liten hemma som är småkrasslig och varken vill äta eller sova så fokuserar man på det och släpper allt det andra. Och så har det varit nu i en vecka. Förkyld blev han natten till i går men har väl haft det i sig då han inte velat äta och sova långt innan det. Tur att han är lite av en tjockis så han har att ta av…
Annars då? Livet lunkar på. Vi har hämtat ut Elliotts pass där han ser ut som en rysk, pösig ”nigörsomjagsägerannarsliggernijävligtrisigttill-man”. Med den plutande munnen och allt. Hur nu det gick till? Kul är det att titta på bilden i alla fall! Och så försöker vi jaga sommarkläder till den stunande resan dit passet ska användas, men det ser skralt ut i affärerna fortfarande. Det enda vi har köpt är badkläder på rea, men även fast dom är heltäckande så känns det ju lite elakt att låta killen knata omkring i dom i en vecka. Även fast det vore fasligt praktiskt…
Och sen gör vi det vi brukar göra: hänger med mammagruppen, tar långa promenader (våren tittade ju fram!) och leker och busar en masse. Livet är alltså som vanligt även fast vi inte syns här.
17
Dec
2011
med god aptit
Jahaja, får väl se vad du trugar i mig nu…
Wohoo, det var ju gott det med!
Vi har börjat ge smakportioner så smått, har ju insett att det kommer ta lite tid innan han fått in snitsen på det här med att faktiskt få ner maten och svälja den. Den lilla, lilla mat jag gör i ordning och som rör sig om några teskedar åt gången tar sin lilla tid till att få i honom. Men det är ju klart, en helt ny teknik ska tillämpas och hur lätt kan det vara? Tidigare har han ju bara gulpat i sig smarrig mjölk, nu är det nya smaker och konsistenser som dessutom måste kämpas ner lite extra. Inte lätt… Men han gapar för allt jag ger honom även fast han ibland grimaserar väldigt mycket när han känner smaken av det, haha. Men det verkar inte bekomma honom för han gapar för nästa tugga ändå… Och han ler stort hela tiden när han äter och verkar tycka att det hela är en väldigt rolig ny lek vi håller på med!