Thérése blogg

Elliott sju månader

Jaha, så är han över ett halvår vår lilla kille, och sicken kille! Han är ju helt galet underbar, spelar ingen roll att han krånglar lite nu för ett litet leende och man smälter ju… Namnkalas har han haft där han skötte sig exemplariskt samt haft närkontakt med en hund. Mycket är sig likt sen förra månaden, då det såg ut så här, och nu gäller detta:

Gillar/gör:

Kryper nog vilken dag som helst nu, tappra försök gör han i alla fall… men just nu hasar han mest bakåt och står i armhävningsposition!

Sitter stadigt och leker för fullt men kan fortfarande rasa om han tar i för häftigt med kroppen…

Klappar händerna åt allt och alla!

Har börjat med pincettgreppet och försöker, försöker, försöker få upp varenda smula han ser…

Man kan skratta tillsammans med honom nu, när man ser något kul eller något händer så skrattar han inte längre själv utan tar verkligen kontakt och skrattar med en, underbart!

Han pratar nu som ”på riktigt”, det vill säga han snackar i långa haranger med olika tonlägen och ljud och ville man det skulle man kunna få det till ett eget litet språk. Elliottspråket.

Han kör bil konstant, det vill säga han brummar med läpparna jämt och ständigt. Det är lite så man undrar var han är på väg…

Älskar att titta på andra barn som kryper, går och rör på sig, blir helt fascinerad…

Gillar inte:

Sover inte alls bra nu och har svårt att somna och vaknar hela tiderna om nätterna och kan inte somna om själv, han som varit en mönsterbebis där…

Eftersom han sover lite dåligt just nu så känns mycket tufft och jobbigt nu och en väldigt liten motgång kan bli stor i Elliotts värld…

Ja, det känns som det har hänt en hel del den här månaden fastän det var väldigt svårt att komma på vad… Men jag tror det är mycket på gång hos honom nu med tanke på hur han beter sig, vi får väl se!

farligt kul..?

I helgen köpte jag lite olika slevar till mig själv och hittade då dessa små söta i exakt samma stuk som mina fast mindre och då Elliott nu älskar allt vad slevar, burkar och decilitermått heter var det ett givet köp. Så får jag behålla mina i fred:) Men i dag på dagens BVC-träff där det pratades säkerhet så sa hon att dom inte ska äta på plastsaker som inte är godkända barnleksaker då de kan innehålla farliga ämnen, så alla dessa roliga saker kanske alltså inte är säkra. Hon kunde i alla fall inte garantera det, men kan det verkligen stämma? Då försvinner ju allt roligt för honom… Men samtidigt vill jag ju inte att han ska få i sig något som inte är bra, kan man kolla upp det någonstans? Hade faktiskt inte en tanke på plastsaker som man själv äter med då jag tog för givet att dessa är okej…

att göra det svårt för sig

Elliott fick ju höra av läkaren att han hade fina magmuskler när vi var där och jag vet inte om det är därför han nu försöker få sina armmuskler lika tonade men den här posen finner man honom i ganska ofta nu, på väg att göra en armhävning… Lilla knasboll. Förstår att han försöker krypa och utforska vad han kan men om han inte ska göra det väldigt svårt för sig så är den här stilen inte nåt jag rekommenderar…

klapp klapp

Det är ett himla gnäll på den här killen just nu och vi fattar ingenting… inget är skoj, allt är jobbigt och det är få saker som är roliga särskilt länge. Förutom att klappa i händerna som han gör hela tiden, åt allt och alla och finner hysteriskt roligt. Just nu är det helt enkelt inte kul att vara Elliott… Undrar om det beror på att han håller på att lära sig att krypa? Att han är på väg att lära sig en massa nytt men så funkar det inte riktigt? För han kämpar verkligen, vår lilla kille, men det går inte riktigt som han vill. Vi får väl se hur det tar sig…

Var i Norrtälje torsdag till fredag och det var riktigt skönt, det är nämligen svårt att sysselsätta en gnällspik hela dagarna… Nu fick han istället träffa både mormor och morfar och kusinerna och såklart favoriten Claudio vilket gjorde honom väldigt glad. Får se vad vi hittar på nästa vecka…

människans bästa vän..?

Om hunden fick välja så kom hon inte närmre än så här… 

Nja, inte om man får tro Elliott… Han hade sin första hundkontakt i dag men det var skeptiskt från bådas sida kan jag säga. Hunden var inte översvallande lycklig av att ha en bebis i sin närhet och höll sig på säkert avstånd hela tiden och Elliott fattade först ingenting, såg ut som han tänkte ”vad gör den här stora gående leksaken HÄR?” Och när jag satte mig ner så dom kom ganska nära så började han gråta lite, men det avtog sen och på slutet tyckte han det var ganska kul med hunden även fast han reagerade om den gjorde för snabba rörelser. Man kan väl säga att det var spännande men läskigt. Men det är klart, vad ska han tro..?

det rör på sig

Jo, nu backar lillkillen för fullt och man hittar honom lite här och var… och absolut inte där man lagt honom. Men att ta sig i motsatt riktning och alltså komma MOT de saker han ser är tydligen svårare. Och väldigt frustrerande. För bådas vår skull så hoppas jag att han snart kommer på tricket för att också ta sig framåt… I går satt vi och pratade med en mamma och hennes en månad äldre son inne på familjerummet på Åhléns och han tog sig framåt som en säl… såg fruktansvärt kul ut! Men allt som funkar…

en liten gepard

Fångat djur… 

Elliott har börjat med en ny grej, när han ser något intressant som han gärna vill åt så hukar han ihop sig som en gepard inför ett språng och huvudet sjunker liksom ner och han får nåt lystet i ögonen. Blir sen överlycklig när man för fram honom mot det åtråvärda (som för tillfället består av allt som lyser som tvättmaskinen, datorn, mobilen) och är toknöjd. Vårt lilla afrikanska djur…