Thérése blogg

Elliott 10 månader

En sak är säker, det är inte någon liten bebis vi har längre inte! Nope, han utvecklas med stormsteg nu och vilken dag som helst så känns det som att han kommer att börja fråga mig om min åsikt om utrikespolitiken samt springa en mil på rekordtid. För att han är ett litet geni råder det ingen tvekan om… Just nu är hans stora frustration att han inte kan göra sig mer förstådd än han gör för vredesutbrotten kommer ganska tätt… trodde man skulle bli skonade från såna till tvåårstrotsen..? Man märker att han vill så mycket och han pekar och pekar och säger ”eh där?” men det är ju inte alltid man förstår. Vilket såklart är väldigt frustrerande för honom… Något annat som krånglar nu (och sen en tid tillbaka) är sömnen, för han kan inte somna själv eller sova själv i egen säng. Vi trodde, när det här började strax efter 7 månader, att det skulle vara en övergående fas. Men det håller alltså i sig nu fyra månader senare… Vi ska till BVC på tisdag så då ska jag passa på att fråga!

Men annars är han ju en liten ängel faktiskt… Han är glad och pigg (herregud ja!) och leker och röjer runt för fullt, knatar runt möbler, klättrar och vill veta vad precis ALLT är. Nyfikenheten är det alltså inget fel på! Som vanligt kan man gå tillbaka till förra månaden då detta gällde…

Gillar/gör just nu:

Krypa, helst leka ”tafattlekar” samt krypa in, under och över saker.

Prata. Prata. Prata. Senaste ordet var ”bollen” som han sa häromdagen!

Pekar på precis allt och vill veta vad det är, gör, låter och luktar. En promenad med honom går ungefär:

Elliott: ” Eh där?”

Jag: ”Ett träd”.

Elliott: ”Eh där?”

Jag: ”Ett träd”.

Elliott: ”Eh där?”

Jag: ”Ett träd”

Ja ni fattar…

Att ställa sig upp mot precis allting. Tidigare har han inte vågat sätta sig ner när han väl kommit upp utan börjat gnälla när det blivit jobbigt men nu tar han sig ner om han vill också!

Att vara nära. Riktigt nära. Gosig kille som har lärt sig pussas (gör detta med öppen slemmig mun) och är mäkta stolt över det!

Att går runt möbler och helst två möbler som står en liten bit ifrån varandra så det blir lite ”farligt”.

Att busa. Så lätt att få honom att skratta och han verkligen njuter av att få leka med bollen, att bli skrämnd när vi gör olika ljud och låtsas ta honom. Vår lilla knasboll.

Han har nu fattat (vet inte riktigt sen när..?) att saker man lägger under eller i något annat faktiskt finns kvar så han lyfter och öppnar och kollar. Upptäckte häromdagen att han kunde det men vet inte riktigt när han tog till sig färdigheten…

Gillar/gör inte:

Sova. Vet inte om det är nattskräck? Mardrömmar? Något vaknar han av på nätterna och storgråter av i alla fall…

Bli torkad runt mun och på händerna. Men vill man äta själv så är det priset man får betala…

Klä på/av sig. Helt plötsligt så har det tagit sig upp på topplistan igen och vi förstår ingenting.

skeptisk

Hemma funkar fotografering alldeles utmärkt

Hahaha, att ta skolfoto med Elliott sen ska bli en upplevelse om hans stora skepsis mot arrangerade bilder kvarstår. I onsdags var det nämligen fotografering på Öppna Förskolan som vi anmält oss till, tyckte det kunde vara kul att låta någon som vet vad den gör ta ett foto på Elliott. Och vilket strålande humör han var på medan vi satt och väntade! Det skrattades och lekte och allt var tipp-topp. Till det var vår tur och vi steg in i rummet för fotograferingen och Elliotts glada ansikte förvandlades till den mest allvarliga, bistra ansikte någon skådat. Hans mun var ett litet streck. Ett litet streck som vägrade skratta vad än fotografen och jag gjorde för att få honom att dra på smilbanden. Han satt bara och tittade sig omkring och tyckte allt var mycket konstigt och gillade inte läget. Alls. Så jag stod där och fånade mig och gjorde roliga ljud och rörelser som brukar gå hem och fick bara en tom blick tillbaka. Nada. Zipp. Men till slut så hände det. Han skrattade till ett väldigt kort ögonblick och fotografen var snabb nog att smälla av en bild. Så medan alla andra mammor och pappor kom ut och hade typ 40 bilder på en skrattande bebis så fick jag en. Jaja, bara att hoppas att fotografen visste vad han gjorde så den där bilden blev bra…

premiärcykling

Jodå, blir nog cyklist av den här killen, för oj (!) vad han gillade premiärturen som vi tog i dag i det fina vädret. Först var han lite skeptisk när vi satte honom i stolen och ville tillbaka upp i famnen men så fort vi började cykla så blev han helt tyst och tagen och det tog en stund innan vi fick kontakt med honom. Men när han väl kom underfund med vad vi egentligen pysslade med så började han sjunga och skratta och tyckte det hela var hur kul som helst. Som Niklas sa: jag kan skippa det där med ringklocka för Elliott sjunger oss fram…

Känns skönt att han gillade det hela för vi har tänkt oss en hel del turer i sommar där vi ska åka och bada och dra iväg på picknick. Och i dag fick vi en försmak på sommaren som kommer…

viktigpetter

Vår son har lärt sig att peka mot saker han vill ha, platser han vill till eller saker han vill visa och går nu med ett ständigt finger uppe i luften och ser hemskt viktig ut. Som att han ständigt vill påkalla uppmärksamhet om alla de otroligt väsentliga saker han ser och vill dela med sig av. En riktig liten viktigpetter.

att ha det bästa – hela tiden

Det är så roligt det här med tiden och Elliotts utveckling, nya uttryck och sätt. För varje ny fas och ålder han är i så utbrister vi saker som ”åh, det här är det bästa hittills” och ”gud så mysigt” och ”han har aldrig varit roligare/härligare/gulligare”. Till nästa fas och ålder kommer… För det är verkligen så att varje tid i hans liv har sin charm och man överraskas hela tiden av att det liksom blir BÄTTRE. Hur nu det är möjligt? Men när han var nyfödd och alldeles skrynklig och vi var utan koll så hade det sin charm. Sen kom man in i rutiner och han började utveckla personlighet och vilja och då var det helt fantastiskt. Sen började han kunna så mycket och man blev alldeles förundrad över det. Just nu håller vi på att utbrista saker som ”han är ett geni” när han säger så många ord och som vi dessutom förstår. Det är lampa, boll, mamma, pappa, titta och den. Geni som sagt. Och som han tar sig fram och upp (!!) överallt. För hur kul det här med krypa än är så är det att ställa sig upp mot saker som är Elliotts grej. Hans grej är däremot inte att behålla koncentrationen och fortsätta att hålla i sig. Många fall har det blivit senaste dagarna… Men han är en envis jäkel som ger sig på samma berg igen, för upp, det ska han!

det går fort nu…

Det här kom jag in till efter att ha försökt söva Elliott ett tag… Nu kan han faktiskt göra något åt det faktum att han inte vill sova och roa sig lite istället, vet inte vad jag tycker om det jag. Men det är svårt att inte dra på smilbanden när man finner honom såhär, uppenbarligen jäkligt nöjd med sig själv!

krypet

Jepp, här har vi då sonens krypstil… Den är lite svajjig och ostadig emellanåt och ibland har han svårt att bestämma sig om han vill krypa eller gå. Men det går ju framåt! Och med tanke på att han bara krupit i några dagar så måste jag säga att jag tycker det ser strålande ut! Här har vi en som snart springer…