Thérése blogg

ser ni bollen?

Att vi har nästa Messi här hemma är det ingen tvekan om, bollen är favvoleksaken och han är jätteduktig på att kasta och ta emot med den. Och tydligen är han lika fascinerad av fotbolls-EM som vi är för han har stenkoll på var bollen är…

hjälpreda..?

Elliott är väldigt hjälpsam nu för tiden och hittar han en trasa så går han och putsar överallt, ser otroligt gulligt ut! Samma sak gäller med diskmaskinen, han vill hemskt gärna hjälpa till att plocka ur den vilket är helt okej. Värre är det när jag sen ska plocka i den smutsiga disken – och han fortsätter att ta ut allt. Vi är inte helt överens där…

Elliott 11 månader

Den här månaden har gått så snabbt att jag knappt hängt med, så vad som hänt känns nu aningens diffust om jag ska vara ärlig. Förra månaden är jag i alla fall säker på att det såg ut så här, och nu är det detta som gäller:

Gillar/gör:

Har börjat stå själv, men än så länge känns det lite vingligt.

Dricker själv, förut fattade han inte riktigt det där med att tippa huvudet bakåt…

Gömmer saker. Väldigt kul att hitta små hål och fack att lägga olika saker i, inte lika kul för oss att hitta det.

Amma. Tror han kom på att jag försökte dra ner och har nu tagit saken i egna händer och pekar nu på mina bröst och säger ”tutte” när han vill ha… Joråsåatthe…

Att samspela med precia alla! Han sitter på buss och tunnelbanan och flörtar hej vilt (han skrattar, pratar, vinkar och gör grimarser) och de som inte flörtar tillbaka antingen skriker eller klappar han på. Sa någon väluppfostrad?

Äter. Som en häst. Finns nog inget stopp där ibland och jag gissar att vi är inne i en tillväxtperiod.

Gillar/gör inte:

Sovandet är det fortfarande si och så med. Alla andra mammor jag pratar med har haft sovande bebisar länge och jag har fortfarande inte fått sova en hel natt ostört… Men skam den som ger sig!

Att inte få som han vill. Jisses, sicket humör! Häromdagen skrämde han livet ur en liten flicka på Öppna förskolan när hon inte gav honom bollen han ville ha. Men lite gallskrik i hennes ansikte gjorde tydligen susen och bollen var Elliotts…

gaddar upp sig

Elliott fick sina första tänder (de två nedersta i käken) när han var sex månader men sen har det inte hänt mycket inte. Förrän i mitten av maj då det under två veckor ploppade upp fyra små gryn i överkäken, plopp, plopp, plopp, plopp. Vi hade sett att dom var på väg i flera, flera veckor för dom avtecknade sig så fint under tandköttet, men vägrade liksom att titta fram. Men den här snabba framfarten av dom kan förklara de oerhörda dregelmängder han producerat senaste tiden… Fast jag trodde faktiskt att tänderna kom i en mer jämn takt och inte att det dröjde så länge mellan de första och de som kom nu, men om man tittar på bilden så följer han ju utvecklingen precis som han ska. Får se när resten kommer nu då…

kan själv

Trots att killen velat äta själv sedan han var sju månader så behärskar han inte riktigt tekniken ännu. Med mat som har lite större bitar och som man äter med händerna går det finfint, men så fort det är lite såsigt och skeden ska med så hamnar maten lite här och där. Men inte bekommer det honom, så det är ju bara att låta honom hållas för hysteriskt kul tycker han att det är och kan hålla honom sysselsatt ett bra tag. Att man sedan får ligga och skrubba golv en halvtimme efter och får en bebis som skriker så man tror rutorna ska gå sönder när man ska torka ansiktet och händerna. Ja, det är en annan sak.

när katten är borta…

Herregud, vad man får hålla koll på den här lille herrn just nu, för det öppnas, kikas, rivs, undersöks och petas på precis allting. Och han är ju överallt. Snabb är han också och han får något galet i blicken när han får syn på något särskilt intressant samtidigt som ett ivrigt litet ”iiiiiih” hörs ifrån honom. Men det avslöjar honom också vilket han ite kommit på. Ännu.

att gå varsamt fram

Han må vara vild och lite av en galning när det kommer till vissa saker, vår lille son, men när det kommer till nytt han aldrig stött på eller gjort så tar han det cool. För i dag när världens finaste valp kom på besök var det en väldigt reserverad Elliott som en första reaktion grät när Aleph ville hälsa och slicka honom i hela ansiktet. Men man får ge det hela en stund så han i sin egen takt får närma sig det där okända läskiga. Och då är allt frid och fröjd och dom blir de såtaste av vänner.

Bra dag när man får gulla med både bebis och valp…

sin egen sort

Vet inte hur många kommentarer jag har fått om Elliotts stora, blåa ögon. Var och varannan man möter o:ar och aah:ar sig över hans klarblåa brunnar till ögon. Och jag kan knappast ta cred för dom… Niklas med sina gröna kommer ju närmast och storleken är definitivt hans, men vems färg Elliott fått vette sjutton. Blir grönt plus brunt alltså blått..?