Elliott är verkligen för härlig just nu, han är lättroad som få och garvar gott åt det mesta. Som synes…

Häromkvällen när Niklas skulle ge Elliott mat var han så trött att han höll på att somna men var samtidigt så hungrig att han inte ville vara utan. Lösningen blev detta: snutte över huvudet medan mat äter så man långsamt kan sjunka in i sömnen mätt och belåten. Lille Pluttas… För det är välling som han äter nu på kvällen innan sängen, han har ju vägrat ta det förut men nu har vi hittat en smak som går hem! För det här med amning börjar Elliott tycka är lite tråkigt… Vilket är både skönt och tråkigt. Jag var nämligen rädd att jag skulle behöva ”ta det ifrån honom” när jag börjar jobba men han har de senaste veckorna börjat avvänja sig själv. Jag ammade nämligen alla mellanmålen samt kväll och natt tidigare, men han började tycka det var sjukt tråkigt att amma dagtid för några veckor sedan och sen så behövde han något mer mättande då han vaknade så många gånger per natt för amningen. Så nu ammar jag bara förmiddagsmålet (när han är precis nyvaken) samt på natten OM det behövs och det tidiga morgonmålet (E vaknar 05:30 så då får han en ”första frukost” av mig innan vi äter vid 07). Och det fungerar utmärkt! Helt plötsligt började han hoppa över amningen vid 22 (som han haft sen nyfödd) och åt senare på natten. Och nu kan det gå hela nätter utan att han behöver mat och äter han nu är det mer för mysstunden än själva maten. Och det här innebär ju såklart en större frihet för mig, jag är inte längre bunden till honom på samma sätt och han håller sig mätt på kvällen mycket längre vilket betyder mer sömn åt oss alla! Men samtidigt är det ju mysigt med amningen och en stund man har tillsammans som är väldigt speciell. Men det känns ändå väldigt bra att han fixar det här själv, att han får bestämma när han vill sluta amma så inte jag tvingas göra det åt honom. Jag tror att till jag börjar jobba efter sommaren så har han slutat amma helt, det handlar ju nu bara om några gånger per dygn så på över tre månader så ska vi nog fixa det!

Han blir mer och mer våghalsig vår lille son och tar sig nu upp, mellan och åt saker som man förr trodde var säkra vilket resulterat i kraschade lampor och klämda fingrar samt en och annan knock mot huvudet. Något som är ofarligt för honom men som ändå är kul är tvättkorgen i hans rum, där det plockas i och ur, så där låter vi honom hållas och hoppas att han ska börja gilla mer såna ofarliga saker…

Älskar min kruka som står på vardagsrumsbordet (present från Niklas morbror med fru för en herrans massa år sen…) där jag byter ut blommor och prydnad efter säsong och årstid. Man behöver liksom bara titta där för att veta vad som syns ute… Just nu så huserar en minipensée samt en liten fågel, känns vårigt och nästan sommar tycker jag!

…vet man aldrig vad det kan finnas… Elliott tycker verkligen det är fasligt kul att plocka i och ur saker och alla större lådor är ju väldigt roliga. Har man dessutom minne som en guldfisk så glömmer man ju bort alla roliga saker så lätt vilket gör det dubbelt så kul! Skattjakt!

Grillpremiären hade vi helgen innan men vi följde upp det hela med att köra på hamburgare igen då det var så satans gott!

På måndagen tog vi en promenad på en mil med mammgruppen (som nu i princip bara består av mig och en till…) och på tisdagen drog vi till Öppna förskolan. En trött kille hade vi på kvällen…

Elliott och jag drog till Ikea på dagen och handlade upp oss på olika förnödenheter samt bakelser och blommor, de senare då jag och Niklas firade 15 år…

På torsdagen bar det av till Norrtälje för att träffa senaste tillskottet i kusinskaran, nämligen världens sötaste lilla Viggo! Han var hur go som helst men jag hade HELT glömt hur små dom är som nyfödda! Hur kan man göra det på så kort tid?!! Kommer ihåg att jag föraktfullt tänkte att folk måste vara idioter som glömmer det så snabbt men nä… det är liksom bara ”nu” som gäller och det som hände för bara en månad sedan är svårt att komma ihåg… Och Elliott och Viggo var väldigt lika i längd och vikt så E HAR liksom varit så liten.. pluttis! Fick också njuta av mamma, Angelica och Charlie och vi tog en promenad, käkade lunch och spande in de fina tulpanerna.

På fredagen så softade vi bara och nu i helgen så åkte vi ner på stan och fikade, promenerade, shoppade och gick på loppisar. Och jag fyndade! Lägger upp det sen…

Elliott fick också smaka färska hallon för första gången och det var MUMMA vill jag lova! Han smaskade och åt och petade i sig det ena hallonet efter det andra… såg så otroligt gott ut när han åt!

En sak är säker, det är inte någon liten bebis vi har längre inte! Nope, han utvecklas med stormsteg nu och vilken dag som helst så känns det som att han kommer att börja fråga mig om min åsikt om utrikespolitiken samt springa en mil på rekordtid. För att han är ett litet geni råder det ingen tvekan om… Just nu är hans stora frustration att han inte kan göra sig mer förstådd än han gör för vredesutbrotten kommer ganska tätt… trodde man skulle bli skonade från såna till tvåårstrotsen..? Man märker att han vill så mycket och han pekar och pekar och säger ”eh där?” men det är ju inte alltid man förstår. Vilket såklart är väldigt frustrerande för honom… Något annat som krånglar nu (och sen en tid tillbaka) är sömnen, för han kan inte somna själv eller sova själv i egen säng. Vi trodde, när det här började strax efter 7 månader, att det skulle vara en övergående fas. Men det håller alltså i sig nu fyra månader senare… Vi ska till BVC på tisdag så då ska jag passa på att fråga!

Men annars är han ju en liten ängel faktiskt… Han är glad och pigg (herregud ja!) och leker och röjer runt för fullt, knatar runt möbler, klättrar och vill veta vad precis ALLT är. Nyfikenheten är det alltså inget fel på! Som vanligt kan man gå tillbaka till förra månaden då detta gällde…

Gillar/gör just nu:

Krypa, helst leka ”tafattlekar” samt krypa in, under och över saker.

Prata. Prata. Prata. Senaste ordet var ”bollen” som han sa häromdagen!

Pekar på precis allt och vill veta vad det är, gör, låter och luktar. En promenad med honom går ungefär:

Elliott: ” Eh där?”

Jag: ”Ett träd”.

Elliott: ”Eh där?”

Jag: ”Ett träd”.

Elliott: ”Eh där?”

Jag: ”Ett träd”

Ja ni fattar…

Att ställa sig upp mot precis allting. Tidigare har han inte vågat sätta sig ner när han väl kommit upp utan börjat gnälla när det blivit jobbigt men nu tar han sig ner om han vill också!

Att vara nära. Riktigt nära. Gosig kille som har lärt sig pussas (gör detta med öppen slemmig mun) och är mäkta stolt över det!

Att går runt möbler och helst två möbler som står en liten bit ifrån varandra så det blir lite ”farligt”.

Att busa. Så lätt att få honom att skratta och han verkligen njuter av att få leka med bollen, att bli skrämnd när vi gör olika ljud och låtsas ta honom. Vår lilla knasboll.

Han har nu fattat (vet inte riktigt sen när..?) att saker man lägger under eller i något annat faktiskt finns kvar så han lyfter och öppnar och kollar. Upptäckte häromdagen att han kunde det men vet inte riktigt när han tog till sig färdigheten…

Gillar/gör inte:

Sova. Vet inte om det är nattskräck? Mardrömmar? Något vaknar han av på nätterna och storgråter av i alla fall…

Bli torkad runt mun och på händerna. Men vill man äta själv så är det priset man får betala…

Klä på/av sig. Helt plötsligt så har det tagit sig upp på topplistan igen och vi förstår ingenting.

Egentligen är det konstigt att man kan bli ledsen över att en människa man faktiskt aldrig känt, har dött. Men det är ju så med de inom musiken, de har följt med en i ens flickrum, delat sorg och glädje och varit en så stor del av ens liv – utan att de själva vetat om det. Endast 47 år gammal har Adam ”MCA” Yauch besegrats av cancer. Just nu är jag glad att jag sett dom live, fått dansa till deras musik och sjungit med i deras sånger. Här har ni Beastie Boys med Sabotage.

Hemma funkar fotografering alldeles utmärkt

Hahaha, att ta skolfoto med Elliott sen ska bli en upplevelse om hans stora skepsis mot arrangerade bilder kvarstår. I onsdags var det nämligen fotografering på Öppna Förskolan som vi anmält oss till, tyckte det kunde vara kul att låta någon som vet vad den gör ta ett foto på Elliott. Och vilket strålande humör han var på medan vi satt och väntade! Det skrattades och lekte och allt var tipp-topp. Till det var vår tur och vi steg in i rummet för fotograferingen och Elliotts glada ansikte förvandlades till den mest allvarliga, bistra ansikte någon skådat. Hans mun var ett litet streck. Ett litet streck som vägrade skratta vad än fotografen och jag gjorde för att få honom att dra på smilbanden. Han satt bara och tittade sig omkring och tyckte allt var mycket konstigt och gillade inte läget. Alls. Så jag stod där och fånade mig och gjorde roliga ljud och rörelser som brukar gå hem och fick bara en tom blick tillbaka. Nada. Zipp. Men till slut så hände det. Han skrattade till ett väldigt kort ögonblick och fotografen var snabb nog att smälla av en bild. Så medan alla andra mammor och pappor kom ut och hade typ 40 bilder på en skrattande bebis så fick jag en. Jaja, bara att hoppas att fotografen visste vad han gjorde så den där bilden blev bra…

Vilken avslutning på helgen det var i går, klarblå himmel och inte ett moln så långt ögat nådde. Vi tog en långpromenad runt Skogskyrkogården för att sedan kolla in Skarpnäcks basebolllag (som har varit Sveriges bästa och fortfarande ligger i topp). Det var riktigt mysigt men hade varit snäppet roligare om vi förstod reglerna bättre… Sen käkade vi rester från Valborg och tog det lugnt resten av kvällen, kollade Vänner-avsnitt (HUR många gånger har vi sett serien?!?), gosade med bebis och fick honom att klunka i sig lite välling för första gången. Fler såna här helger säger jag bara… Men i sommar har vi 8 veckor tillsammans hela familjen så det blir nog bra!