Thérése blogg

Året som gått

Såhär ljust ser jag på framtiden, hahaha…

Så är det då dags för summeringen av året som gått, väldigt svårt att göra men nog ändå ganska bra. Jag kör min i kronologisk ordning, så slipper jag rangordna, och tar upp både positiva och negativa händelser. Egentligen ska man väl inte klamra sig fast vid det negativa men det jag tar upp är sådant som jag verkligen lärt mig något av och som påverkat mig så mycket att det måste med.

Januari: Vi flyttar till Stockholm. Ett av de bästa besluten jag någonsin tagit och är så otroligt glad att vi gjorde det, att vi vågade. Kanske kan tyckas fånigt men har man bott hela sitt liv i en och samma stad och har hela sin familj där så är det inte den enklaste saken i världen att bryta upp. Många stannar på grund av bekvämlighet och rädsla, men vi tog steget och jag har aldrig mått så bra sen det beslutet togs. Stockholm är helt enkelt ett bättre ställe för oss än Norrtälje och så länge det känns så, stannar vi!

Mars: Jag bli av med mitt jobb. Hade precis fått det och det var mitt första i Stockholm vilket betydde en hel del, och så bli man arbetslös efter bara tre månader på ett ganska så fult sätt. Tog så otroligt hårt på mitt självförtroende. Men inget ont som inte har något gott med sig! Jag vantrivdes på det jobbet från första veckan och hade jag inte fått sparken hade jag kanske blivit kvar där av ren bekvämlighet. Men jag kom ut starkare på andra sidan och lärde mig verkligen vilka personligheter man ska undvika och inte beblanda sig med, att jag inte tar vilken smutskastning som helst, vilket sorts jobb som faktiskt inte funkar för mig och att jag har gamla arbetsgivare som verkligen uppskattar mig och stöttar i svåra stunder. I dag är jag tacksam för att jag fick gå igenom det för man uppskattar faktiskt att ha ett jobb så mycket mer när man varit utan ett.

April: Jag startar min blogg. När jag blev arbetslös, vilket var för första gången, och efter att ha jobbat konstant i 10 år så visste jag inte vad jag skulle göra med all min tid. Bloggen blev som en sorts räddning som jag kunde sysselsätta mig med samt blev som ett sorts bevis på att jag faktiskt gjorde någonting med mina dagar. Inte en enda gång tittade jag på tv på dagarna, som var min största skräck att fastna i, istället så försökte jag ta tag i alla de saker som blir liggande när man jobbar och min blogg blev mitt sätt att redovisa min tid på. Är så tacksam för att jag inte är en person som gräver ner mig i olycka utan tar nya tag och ser möjligheter istället för svårigheter.

Maj: Niklas och jag firar 12 år tillsammans. Helt galet många år men jag är så tacksam för vartenda ett. Det här året har inneburit en hel del förändringsmässigt för oss och jag är så glad att vi har en så stark och bra grund att stå på och som nu vuxit sig ännu starkare. Älskar dig!

Juni: Jag får ett nytt jobb. Tack vare ihärdigt letande och tilltro på mig själv så fick jag ett nytt jobb ganska snabbt – och ett jobb jag verkligen ville ha. Kände redan under intervjun att det var något för mig, jag klickade verkligen med personerna och tyckte arbetsuppgifterna verkligen passade in på mig. Jag gick på magkänslan den här gången när jag valde jobb och tog det här jobbet trots att det ”bara” var ett vikariat då jag kände att det här skulle bli bäst. Och jag hade rätt, trivs fortfarande fantastiskt bra efter fyra månader och i februari får jag veta om jag får en fast tjänst. Och min magkänsla säger ja…

Augusti: Vi firar vår 2-åriga bröllopsdag med en miniresa. Då jag blev arbetslös och pengar blev ett problem samt att jag fick ett nytt jobb där jag inte ville ta en längre semester så blev det ingen utlandsresa det här året. Första gången på flera, flera år för oss… Därför blev den här miniresan i Sverige väldigt viktig och har kommit att betyda en hel del. Vi utnyttjade verkligen dom dagar vi hade och gjorde det bästa av det och det blev verkligen till något väldigt fint, självklart på grund av det vi firade men också på grund av vår inställning. Det behöver verkligen inte vara någon märkvärdig och pampig resa för att bli hur bra som helst.

September: Min pappa dör. En nära anhörigs död är svår att hantera i vanliga fall men med min konstiga relation till min pappa och hans väldigt komplicerade familj så blev det tusen gånger värre. Var verkligen ruskigt jobbigt men jag fick i och med detta till slut ta itu med alla min spöken gällande honom och på något sätt så kan jag se nåt ljus i det hela. Att hans död skulle få mig närmre honom och till slut förstå honom lite bättre är kanske inte det jag väntade mig men ändå rätt fint.

Oktober: Jag upptäcker yoga. Kanske verkar fjuttigt i sammanhanget men har betytt massor för mig. Har alltid haft en skev kroppsuppfattning men yogan har verkligen hjälpt mig att lära känna min kropp på ett helt annat sätt. Känner mig mer harmonisk och tillfreds med mig själv och har insett att jag har fokuserat på helt fel saker gällande min kropp än vad jag borde. Kommer inte avlägga nåt nyårslöfte  i stil med ”jag ska gå ner si och så många kilon” utan vill bara bli starkare, smidigare och bättre! Det kan jag tacka yogan för…

December: Nyår uppe i fjällen. På vilket sätt kan man bättre avsluta året på än med nära och kära på en lugn och harmonisk plats. Att vara här uppe får mig avkopplad och tillfreds och som den utemänniska jag är så njuter jag av varje sekund utomhus med skidor under fötterna. Här har jag laddat batterierna inför nästa år om jag tror – och hoppas – kommer bli tusen gånger bättre än det här.

Gott nytt år till er alla!

Summering

Tror den här mannen kommer vara med på ett hörn på min lista…

Hm, alla bloggar verkar ju köra på det här med att summera året som gått, så i morrn får det väl bli min tur! Ni kommer få en lista på de stora händelser som påverkat mig mest och de händelser som jag kommer ta med mig in på 2010.

Nu ska vi ut i spåren i den skinande solen!

Äldre än någonsin…

Den fina bilden har inget med inlägget att göra men var så fin att den fick hänga med, utsikten från toppen i dagens sista åk…

Har på en och samma vecka blivit kallad ”damen” tre gånger på två olika ställen vilket får mig att undra, hur jäkla gammal ser jag ut? Eller har jag hamnat i den åldern då ingen vet hur man ska bemöta mig, för gammal för flicka och för ung för tant? Vilket som så gillar jag det inte! Om butiksbiträden måste kalla mig något, varför inte bara du:a eller ni:a? Funkar hur bra som helst och ingen behöver bli ledsen.