Thérése blogg

onsdag

Gick hem från jobbet i den härliga solen…

Yogan i dag gick sådär, jag var lite halvsur och disträ och kunde inte riktigt koncentrera och gå in i övningarna som jag ville. Men det var ändå skönt och jag kände mig definitivt piggare och gladare när jag gick därifrån, alltid nåt.

Anledningen till mitt halvtaskiga humör är att vi återigen (det hände förra helgen också, fredag natt – söndag kväll) blivit av med vårt varmvatten. I dag är det alltså dag två utan varmvatten och man märker verkligen hur beroende man är av det när man inte kan få det… Har dessutom upplevt att jag inte alls blivit bemött på det sätt jag skulle velat när jag ringde jourtelefonen för att få det fixat. Var lovad att det skulle fungera när jag kom hem i dag och visst är det lite halvljummet men inte alls så varmt som det brukar vara. Vi får väl se om det finns kvar i morgon…

välförtjänt

Efter en dag med svettigt badmintonspelande (Niklas vann igen den jäveln, men det är så jämnt att det är sjukt irriterande) och en cykeltur med iskalla vindar så ska vi nu krypa ner i soffan med Irene Huss på tv:n och en bricka fullastad med goda ostar. Gött…

två ljus

I dag är det 1 år sen min pappa dog… fattar verkligen inte att det gått så lång tid. Känns som det var i förrgår min lillasyster ringde om beskedet, i går som vi städade ut hans lägenhet och bara för en stund sen vi hade begravning. Han hade blivit 58 år om han fått leva, det är fasen ingenting.

Vi begav oss därför ut till Skogskyrkogården och deras fina minneslund för att tända ett ljus och passade då också på att tända ett för Niklas brorsbarn Hampus som skulle varit hela åtta år nu. Om 57 inte är någonting så är två… alltför sorgligt. Men det känns alltid bättre att tända ett ljus på kyrkogården, ett bevis på att man inte glömmer dom.

bruise like a peach

Mina ben/rumpa i morgon…

På eftermiddagen (nope, blev inte mycket jobbat i dag inte…) hade jag tid hos min sjukgymnast igen. Jag har nämligen fått jätteont i ryggen men har i vanlig ordning ignorerat det till det liksom inte är hållbart längre. Hittills har hon undersökt mig och jag har fått stå avklädd i tusen olika positioner så hon ser om jag felbelastar eller är sned men har inte lyckats hitta något som inte stämmer. Till i dag. Jag vet ju att jag belastar mitt vänstra ben mer när jag går då jag har ett knä som är helt paj efter att ha brutit det på ett flertal ställen och dessutom pajat det när jag blev påkörd av en bil. Så nu tror hon att mina muskler i ben och rumpa på vänster sida har fått arbeta fel och att det gjort att det gått upp i ryggen och gett smärtor. Har troligtvis fått en inflammation där då jag gått med skiten så länge… I alla fall så försökte hon reda ut den massa av knutar jag har i muskelfästena i rumpa och lår och det gjorde så DJÄVULKST ont när hon tryckte, gned och pressade att jag trodde jag skulle skrika. Tårarna sprutade helt okontrollerat och jag var en liten svettig pöl när jag äntligen fick komma upp från britsen då jag spänt mig så mycket under tiden hon höll på. Längtar liksom inte till nästa gång nu… Problemet är att jag får blåmärken så sjukt lätt så man kan redan se dom komma på de ställen hon hållit på med, jag lär vara sjukt snygg i morgon. För att inte tala om ömheten. Men förhoppningsvis leder det till att jag blir bättre!

dinosaurier en masse

Förutom stolarna (ska sluta tjata!) så gav min syster med familj mig nog den roligaste födelsedagspresenten, nämligen dinosar i alla möjliga former och färger. Dom har genom att söka runt på Blocket, Tradera och loppisar lyckas hitta smycken, knappar, bricka, leksaker och mycket annat med den gemensamma nämnaren dinosaurier. Riktigt roligt med tanke på den hang-up jag har på dom och en himla tidskrävande present. Sånt uppskattas.