Archive for september, 2011
You are currently browsing the Thérése blogg blog archives for september, 2011.
30
Sep
2011
höststädning
Några ringblommor blommade fortfarande så dom fick komma in
Kanske är det de absolut sista sommardagarna vi har nu så Elliott och jag passade på att rensa upp i trädgården som blivit lite eftersatt sen han kom. Men nu rensades allt visset bort, sopades, krattades och fixades det till snygga kanter på gräsmattan och sen plockade vi undan alla utemöbler då man nog får inse att den säsongen är över. Blev riktigt fint men det ser alltid så tomt och kalt ut efteråt… För att jag skulle kunna pyssla med det i de nästan två timmar det tog så satt han i vagnen, jag hade bullat upp lite täcken och kuddar så han kunde sittligga så att han såg vad jag gjorde. Han tycker ju nämligen han är stor nu och vill se lite när vi är ute och han var nöjd med det, satt och snackade med allt och inget och lekte lite med sin skallra. Fast än så länge är händerna bra mycket mer intressanta än någon leksak att hålla i. Och sen kollade han ju in vad jag gjorde och jag gick och snackade med honom hela tiden, om någon granne lyssnade så fick dom sig nog ett gott skratt…
29
Sep
2011
snäll liten stor kille
Söta farfarströjan på stora karln…
Nu när han blivit stora killen har vi skippat bodysar som är omlott och satsat på riktigt tröjor, passar bättre nu när han är så mycket mer livligare och med i allt man gör. Det blir mer ”riktiga” kläder av det och ser så gulligt ut när han fortfarande är så liten…
Men han har verkligen belönat sin mamma de senaste dagarna genom att först i går vara en liten ängel på ett två timmar långt möte med bostadsrättsföreningen som jag bara trodde skulle ta en kort stund, och sen i dag när vi varit nere på stan i sex timmar som jag också trodde skulle gå snabbare. Inget gnäll, bara idel leenden och det enda han kräver tillbaka är små matpauser. Tur då att vi var förbi Babyproffsen i dag och köpte lite grejer till honom… För sånt måste ju faktiskt belönas, right?
29
Sep
2011
lååångsamt framåt
Det här med läsning går trögt just nu, tiden finns liksom inte på samma sätt som förut… Men jag försöker hinna läsa några sidor varje dag, är en liten fix idé jag har som jag anser att jag måste göra. Men nog om det. Den här boken var nog den sämsta av författaren, även fast den fortfarande var bra, men jag inte vet om jag tycker så för att boken inte fått samma chans som dom andra eller om den faktiskt är sämre..? För jag hinner inte läsa så många sidor alla gånger och böckerna jag läser nu blir lite väl uppdelade och det kan vara svårt att riktigt komma in i dom. Men den kändes inte riktigt lika innerlig som dom andra, hon skriver ju om väldigt allvarliga och tunga ämnen som berör. Men ni som inte läst hennes böcker tycker jag ska göra slag i saken för även fast dom är riktigt hemska så är det verkligheten (till en viss gräns naturligtvis) som hon beskriver och den ska man inte blunda för.
28
Sep
2011
gör om, gör rätt
En trött Elliott efter att ha blivit klämd och känd på…
Vi var på vårt ”nya” BVC i går efter att vi bytt och det här kändes så mycket bättre än det förra som vi tyvärr blev missnöjda med. När man går dit med det viktigaste man har så vill man känna sig nöjd med det mottagande och kunskapen man får och här kändes det riktigt bra, hoppas det håller i sig. Vi fick sitta ner och prata med barnskötaren i lugn och ro efter vägning och mätning, precis som det ska vara. Vi fick också göra om tvåmånaderskontrollen då den förra kändes lite sisådär… och läkaren som gjorde undersökningen här var urgullig. Men det var skillnad i det hon och den förra läkaren kollade så jag är glad att vi gjorde om den. Men allt såg bra ut och det fanns inget att anmärka på, och hans vikt som sluttade ner förra gången var nu normal igen, skönt. Läkaren sa också att man aldrig kan säga något om vikt, längd och huvudmått en gång till en annan då siffrorna kan vara lite missvisande (beroende på om han ätit innan eller inte t ex) utan det är först när det blir återkommande som man får börja titta på det. Låter vettigt…
Vi har också blivit tilldelade en mammagrupp som ska träffas första gången på tisdag vilket ska bli riktigt spännande! Blir nog bra det här…
25
Sep
2011
mitt och ditt
Har i all uppståndelse kring det hela glömt att berätta att jag blev bestulen i tisdags… Gick i Gamla Stan (varför jag tog den jäkla vägen när jag aldrig gör det annars är något jag kommer gräma mig för länge!) och var på väg hem och gick och lyssnade på musik med iPhonen i fickan på jackan. Helt plötsligt tystnar musiken och jag tänker att det måste blivit något fel på sändningen alternativt att batterierna var slut, så jag sticker ner handen i fickan och hittar… ingenting. Först hann jag tänka att jag tappat den men på något sätt (vette fasen hur?) så förstod jag att killen som gått med mig en längre bit och nu gick framför mig var den som tagit min mobil. Skriker något i stil med ”hey du” och killen är borta i ett nafs. Jag går ju med barnvagnen och kunde inte direkt släppa den och springa efter. Och eftersom det är i Gamla Stan jag går så är det ändå ingen där som förstår svenska då alla är turister… Kände mig helt rådlös först, för hur anmäler man, ringer hem eller spärrar man sitt nummer utan mobil? Men jag sansade mig och gick in på en restaurang och fick låna telefonen och ringde Niklas som fick ringa och polisanmäla det hela då jag ville att det skulle göras på en gång i fall killen gjorde något med min telefon som jag kommer få betala för. Vill då ha exakt tid på när jag blev av med den… Tog mig sedan direkt till en Teliabutik där numret spärrades och jag köpte en ny mobil på en gång och fick tillbaka mitt gamla nummer. Kan ju liksom inte vara utan telefon när jag är hemma med lillkillen och vi inte har en hemtelefon… Alla var verkligen sjukt hjälpsamma och dagen efter spärrade jag hela telefonen samt ringde försäkringsbolaget. Men just då när det hände och jag hade en trött och vrålhungrig bebis (fick mata honom inne i Telaibutiken…) samtidigt som jag var tvungen att fixa allt kring telefonen var det lite kämpigt. Att dessutom få betala 6000 kronor när du lever på föräldrapenning var väl inte det jag behövde just nu. Och först var jag verkligen skitförbannad för att sedan bli sjukt ledsen över det hela, kände mig kränkt på något vis. Men efter det tog jag upp Elliott i famnen och när jag stod där med honom så insåg jag att allt var skitsamma, att det inte betydde ett smack för jag hade honom och han mådde ändå bra. Resten kvittade…
25
Sep
2011
nåt har hänt…
Glada killen
Kan inte riktigt förklara vad det är men vår lilla kille har blivit stor! Helt plötsligt har han liksom blivit en helt egen liten människa och det känns som vi kommunicerar på ett helt annat sätt. Kanske låter löjligt men det känns verkligen som att han FÖRSTÅR mig nu. Och jag honom. På bara några dagar har han utvecklats enormt och han följer omvärlden på ett helt annat sätt än tidigare. Det är lite svårt att ge exempel men det känns liksom… Att han dessutom har utvecklats massor fysiskt gör ju sitt till!
Och amningen som i cirka två veckors tid bara gått sämre och sämre (han får hela tiden i sig mat så jag tror inte han lider av det, bara jag som tycker det är superjobbigt att han gråter före eller efter…) funkar helt plötsligt utan problem! Han har till och med börjat med att avsluta amningen med att titta upp mot mig och le… Första gången han gjorde det fick jag tårar i ögonen och visste inte till mig av lycka. Kändes som vi nått en milstolpe han och jag!
Hålla i leksaker helt själv och suga på dom? Självklart, man är väl stora killen!
25
Sep
2011
sköna lördag
Vilket väder det har varit i dag! Vi drog ner på stan och promenerade från Gullmarsplan in till City och bara njöt, Elliott däremot missade det hela då han var toktrött och sov hela promenaden. När vi började fundera på lunch så sprang vi in i en pastafestival i Kungsträdgården ordnat av Barilla där man, hör och häpna, fick smaka på en massa olika pastasorter GRATIS. Var faktiskt ganska mycket man fick och då vi smakade på flera olika var vi riktigt mätta när vi gick därifrån. Gratis är gott! Efter det uträttade lite ärenden och mötte sen upp A och T för en spontanfika, himla mysigt.
Så kul att ta med Elliott ut nu för han SER så mycket, tittar storögt på allt som händer omkring honom, för självklart SITTER ju killen upp nu. Ligga är tydligen för småbebisar och han hör, enligt honom, inte dit längre. Att han dessutom är en liten ängel ute gör ju saken så mycket lättare! En annan sak som gör det så lätt att ha honom ute på stan är NK och deras kombinerade amnings-och skötrum. Stort plus till dom för det då man alltid kan gå in där och amma och byta i ett tyst, varmt och lugnt rum. Något att ta efter för andra Gallerior!
E lyckad dag helt enkelt!
24
Sep
2011
tråkiga besked
På morgonens jympapass på Friskis här i Skarpnäck fick vi veta att verksamheten där ska läggas ner… riktigt trist. När vi flyttade till Stockholm från Norrtälje så var en av de saker jag tittade på hur nära en träningslokal (helst Friskis) lägenheten låg och blev då tokglad när jag upptäckte att vi hade en 200 meter bort. Men nu ska den alltså försvinna och närmsta Friskis blir i Farsta, vilket också ligger väldigt nära. OM man har bil. Då tar resan dit 5 minuter. Med buss? 20 minuter. Vilket inte skulle vara ett jätteproblem om jag kunde träna när jag ville och det inte skulle spela någon roll hur länge jag var borta. Men med Elliott i familjen gör det ju liksom det. Så nu är jag rädd att min träning helt kommer utebli, vilket suger allt och lite till. För som alla vet är träning som innebär en massa extra krångel och jobb en träning som inte blir av.
Som tur är så fortsätter verksamheten terminen ut så jag har några månader på mig att lösa det hela. Men jag förstår Friskis och anklagar inte dom för min olycka, för här hyr dom in sig i Kyrkans församlingslokaler och kan alltså inte styra över anläggningen själva. Det innebär att allt sådant som utrustning, tider, säkerhet och innehåll är sånt som dom inte har kontroll över plus att dom vill satsa på deras egna anläggningar så dom kan erbjuda hela Friskis sortiment. Och där ingår bland annat spinning och styrkeklasser som inte fungerar att ha i lokalerna här. Så just nu bygger dom ut lokalerna i Farsta med 400 kvadratmeter för att kunna ta emot alla oss som nu tvingas byta träningsställe. Så grattis Farstabor och alla ni i Skarpnäck med bil…
22
Sep
2011
Perspektiv
Äntligen får jag läsa boken…
Jag känner ingen här i Stockholm som har barn i samma ålder som Elliott och ingen av mina närmsta vänner har barn över huvud taget, vilket gör att jag inte har någon som jag kan sitta och prata med på dagarna och byta erfarenheter med kring barn. Detta har fått till följd att jag helt enkelt inte vet vad som är ”normalt” och inte med barn och inte heller hur andra resonerar kring sömn, mat och beteende. Så jag utgår ju från vår lilla värld och bygger upp rutiner och en vardag och värderar allt som händer kring vad jag tycker och tänker utan några referensramar. Vilket kan bli lite kul…
Självklart har jag kunnat följa mina syskonbarn men man tänker och reagerar inte alls på samma sätt nu som innan man blev förälder och var helt ärligt talat inte lika intresserad. Men nu när jag börjar åka till Norrtälje och min familj får umgås över ett dygn med Elliott och se alla hans sidor och jag har kunnat sitta ner och prata med dom om hans utveckling och beteende har jag fått helt nya perspektiv på saker. Jag har dessutom börjat läsa Boken (bibeln enligt många) där det finns berättelser från andra mammor om sina barn och kommit fram till att jag nog har det lättare än vad jag trott. För när jag tycker han är kinkig och gråter en hel dag så handlar det snarare om att han skriker en kvart i sträck (som i helgen som var) och inte timmar som andra barn verkar kunna göra. Att han kinkar lite när han äter ska jag nog inte heller hänga upp mig på för han äter ju i alla fall och alla barn verkar ju ha något som ”stör”. Elliott har ju till exempel aldrig strulat med sin sömn sen efter första veckan (då ingen av oss visste vad vi gjorde…) vilket verkar vara ett vanligt problem. Han har aldrig skrikit och hållit mig vaken på natten, aldrig haft problem att nattas och aldrig vägrat sova. Han kan vakna på natten och vara glad, men då är det bara att låta han ligga, eller så kan han ligga och tappa nappen. Men han skriker aldrig utan att kunna tröstas på några sekunder och jag har aldrig behövt gå och vagga och vyssja. Så när han vaknar i natt och ska ha mat så ska jag krama lite extra på honom för att han är så snäll och låter sin mamma sova!
22
Sep
2011
på landet
Syster med en liten och en stor, en blekfis och en brun
Tiden rinner iväg för mig just nu känns det som och bloggen kommer lite i kläm… Vi har varit i Norrtälje onsdag-torsdag och det är nu en helt färdig bebis som ligger och sover här hemma. Det händer så mycket under dessa dagar vi är där och han får så mycket nya intryck och upplevelser att han sen är helt slut. Förra gången sov han massor dagen efter, får se hur det blir den här gången.
Nu när vi var där så träffade han också kusinen Charlie, som var bortrest sist, och han var en storfavorit! Hur han skrattade åt precis allt han gjorde, räckte med att Charlie stod framför honom för att Elliott skulle le. Så sött… Och Charlie var SÅ snäll och försiktig med honom och klappade och pussade så fint på honom. Pussar på munnen skulle han också ge hela tiden, hahaha. Elliott bara tittade storögt och lät det ske! 
Dom har ju såklart setts för ut men då var Elliott för liten för att uppskatta det hela, händer verkligen sjukt mycket på bara ett par veckor i dessa små kroppar…
Pusskalas!