Archive for november, 2011
You are currently browsing the Thérése blogg blog archives for november, 2011.
You are currently browsing the Thérése blogg blog archives for november, 2011.

Trött blir man av allt som händer. Sovstilen kan ju dock diskuteras
Herregud vad man kan hinna med mycket på en dag egentligen… I måndags hann vi med allt det vi brukar göra och var dessutom nere på stan i fyra timmar och uträttade en massa ärenden. Blev väldigt nöjd faktiskt då det var bra saker och jag kom hem med riktig fynd. I går och i dag var det samma sak, hann med allt som vanligt plus en jäkla massa bak och träff på BVC i går och Öppna Förskolan i dag. Utöver allt det hinner jag också med att städa, tvätta, vika och laga mat och pyssla med sånt som behöver fixas hemma. Samt ta hand om en liten bebis hela tiden och hålla honom nöjd. Det här mammaskapet har gjort mig satans så effektiv…
Sänder ut en stor styrkekram till V och hennes familj som just nu får gå igenom lite mer än vad som är okej och man orkar med. Jag hoppas alla orkar ta sig igenom allt och på något sätt kommer ut starkare på andra sidan… Stor kram till er!

Hahaha, i dag på BVC (där vi träffats med mammagruppen för att prata mat) så påpekade en av tjejerna att det såg ut som Elliott skulle börja dansa Riverdance när han står upp eftersom han står så spikrakt med benen och fötterna ihop. Så där redo att ta ett förtsa språng med benet… När vi får se dans vet jag inte men lillkillen har nu kommit på det här med att vända sig i alla fall. Första gången han vände sig från rygg till mage var i början på november men sen har det gått dagar mellan varje försök, som om han glömde bort det mellan varje gång. Men idag har han vänt sig flera gånger och gjort det åt båda hållen samt från mage till rygg också. Får hoppas han blir mer nöjd att ligga på golvet och leka när han kan det då han gnäller en hel del om det nu. Eller han gnäller om det mesta just nu, det enda som får godkänt är att sitta i bärselet. Eller att vara nära och uppe i famnen över huvud taget. En period jag hoppas går över snart… För visst är det mysigt att gosa och kramas men när man ska klä på sig, diska eller något annat nödvändigt blir det lite svårt. Händer väl en massa i kroppen just nu skulle jag gissa på och då är det säkrast att ta itu med det famnen i på mamma eller pappa.

Enda gången det är möjligt att läsa med Elliott är på kvällen när han är supertrött och alltså tillräckligt slö och lugn för att inte försöka orma sig iväg eller tappa fokus. Han är ju en ganska alert liten sak annars… Men det är riktigt mysigt att sitta med honom i knät och göra roliga ljud och förställa rösten samtidigt som man tittar på härliga barnbilder. Och innan han blivit så pass trött att det är dags att lägga ned honom för natten så är det en aktivitet som passar utmärkt då man inte vill busa upp honom med en massa lek.

För jag har hittat den! Den godaste och smarrigaste kladdkakan vill säga, för ni ska inte bry er om att det står chokladrutor i texten för den funkade utmärkt som kaka. Det är nämligen så att Niklas och jag älskar kladdkaka och är ständigt på jakt efter den perfekta med rätt kladdighet och smak och har nu alltså hittat rätt. Vi gjorde den första gången förra helgen och smällde då i oss hela… pinsamt men sant. Den har ett hårt och frasigt täcke och inuti är den alldeles superkladdig och så sagolikt god så ni anar inte. Baktips!

Nä, då jag blivit bra på det här med våra middagar så är det väl lite si och så med mina luncher… Men då ska det gå snabbt, vara lättlagat samt mätta bra och länge och naturligtvis vara gott. Och vad är då bättre än äggröra och omelett? Inte mycket slår det och tills jag tröttnar så kör vi på det några gånger i veckan!

Ugnens lysande siffror med dess knappar och rattar är tydligen helt otroligt fantastiskt roliga enligt Elliott och han blir oftast så exalterad att man får ta bort han efter en stund. För dom där siffrorna går ju inte att fånga vilket är väldigt frustrerande… Men han tycker det är askul så därför kan man ju kanske tänka sig en julklapp med lysande och rörliga föremål på?

Åh, vad jag älskar våra förmiddagar tillsammans, dom är verkligen helt perfekta! Dom ser nästan helt identiska ut men blir ändå så olika genom att Elliott upptäcker nya små saker i det vi gör och utvecklas en liten bit för varje gång. Elliott, som blivit min alldeles egna väckarklocka, väcker mig mellan 06:30 och 07:30 och då ligger vi en stund och myser, ammar och pratar lite. Han har nämligen ett helt eget morgonjoller som han bara har då och det är så galet gulligt så ni anar inte. Sen får han ligga kvar där och prata med taklampan (dom har många, långa och intressanta samtal) medan jag går och tvättar mig, fixar håret och klär på mig. Sen är det dags för Elliotts putsning och han får ligga och vara nakenfis på golvet i sitt rum och vi passar på att sjunga lite och leka en massa. Sen är det kläder på och dags att besöka köket där buset fortsätter medan jag försöker uppdatera mig på det som hänt i världen. Sen har det gått ett par timmar och han är trött igen, så då är det dags för vår promenad. Ibland ligger han vaken nästan hela tiden och vi går och pratar om träden, fåglarna och alla bussar eller så sussar han sött hela vägen. Väl tillbaka är det dags för min frukost som jag ibland får inta själv läsandes en bok och ibland med sällskap av Elliott i matbordet. Båda funkar hur bra som helst!
Efter det brukar jag plocka och fixa lite i köket medan Elliott ligger och leker på golvet där jag sen joinar honom. Därefter är det dags för eftermiddagens äventyr som alltid ser olika ut. Man kan säga att våra mornar är trygghet och rutin med mys och lek och eftermiddagarna är utflykter, besök och nya intryck. Självklart ruckas det här om det är tvunget men vi försöker hålla oss till det då det verkligen funkar för oss och båda verkar trivas med det. Elliott är nämligen på sitt bästa humör på morgonen och är sådär superglad och nöjd då, men det dalar under dagen och kräver mer och mer stimulans allt eftersom klockan blir mer och mer. Och sen är jag ju en sucker för rutiner på morgonen i vanliga fall också men tillåter mig ”utsvävningar” på eftermiddagarna… Och lite får man väl försöka föra över, right?
Sen älskar jag att i takt med att han blir större ändras våra rutiner bit för bit, allt anpassat utefter hans behov och utveckling. Vi gör ju inte direkt samma saker nu på morgonen som när han var 1 månad om vi säger så… Och det är ju det som blir så spännande! Vad kommer hända nästa månad? Vad funkar då? Vad kommer han kunna göra? Vilja göra? Inte vilja göra? Så som sagt, även fast våra mornar kan te sig lika så ändras dom hela tiden i små, små steg…

Så jäkla skönt, kul och tur för både våra plånböcker och magar! Var lite si och så med matlagningen under graviditeten då jag mådde illa och spydde i nio månader och vissa perioder var mat inte något som gladde mig särskilt mycket. Och sen när Elliott kom så blev det åter lite halvdant igen då man skulle vänja sig vid en liten krabat som tog massor av tid, kraft och man själv var lite omtumlad och yr av kärlek. Men nu jäklar! I fredags blev det åter mammas supergoda potatisgratäng med halloumi och i går blev det lasange som det heller inte var länge sen det lagades här hemma. Men så gott och det känns riktigt bra att göra mat från scratch och inte en massa halvfabrikat. Helt åt skogen har visserligen inte våra middagar varit då Niklas inte ätit ute och ätit sen Elliott kom vilket betyder bra matlådor. Känns riktigt kul det här och jag hoppas matglädjen håller i sig!

Ingen snö, vilket alla verkar klaga på, men jag njuter av denna första advent ändå och är faktiskt lite smygglad över att den ännu inte kommit då mina barnvagnspromenader blir så mycket enklare samt jag blev lite mätt på all snö de senaste vintrarna. Mer för den urusla plogningen än själva snön, men ändå. Vi har firat in julen i Norrtälje genom besök hos både mormor och morfar, för firande av mammas kommande födelsedag, samt farmor och farfar för middag. Väldigt trevligt och mysigt. Trots det kommer våra besök där från och med nu drastiskt att sjunka då Elliott inte alls gillar resandet längre och vi tycker det är riktigt jobbigt att se honom behöva åka så långt och mycket för så kort tid hos alla. Och att sova över varje gång funkar inte heller. Men det går ju för folk att ta sig till oss också så Elliott ska nog inte behöva vara utan besök från sin släkt!