Archive for mars, 2012
You are currently browsing the Thérése blogg blog archives for mars, 2012.
You are currently browsing the Thérése blogg blog archives for mars, 2012.

Elliott är tydligen stor kille nu och ska äta helt själv, för han vill absolut inte bli matad och puréer är tydligen för bebisar. Vi har ju försökt med gröt på morgonen och mat han brukar gilla, men icke. Men nu får han på morgonen en macka samt en banan och det äter han glatt upp. Sitter där och håller så fint och smaskar i sig allting. Knasboll. Den barnmat vi ger grimaserar han illa av och spottar ut… däremot går indisk mat, stekt ägg och annat ”förbjudet” hur bra som helst. Tydligt är att han vill ha vår mat och sånt han kan hålla och tugga, för bitarna han biter av är inte små… Men enligt BVC så får han nu börjar äta lite av vår mat samt lite lättstekt så vi får väl uppgradera hans mat. Han hade gått upp riktigt ordentligt nu så det är väl bara att fortsätta så här så ska det nog gå bra!


Jag är, om jag får säga det själv, ganska bra på att komma på olika lösningar och idéer och att fixa och dona här hemma. Problemet är bara att när jag väl kommit på något jag gillar så snöar jag in fullkomligt på det… jag menar verkligen går bananas och vill överföra min smart idé på precis allt. Så är det med labelmakern som vi fått låna av svärföräldrarna, jag vill märka upp ALLT så man ser precis vad som finns var och jag går omkring här hemma och liksom hummar för mig själv när jag kommer på ytterligare ett ställe att använda den på. Men det är ju så att alla bra idéer blir dåliga om dom blir uttjatade… Någon får snart komma och stoppa mig om inte Niklas ska komma hem till en lägenhet där minsta lilla bestick har fått en egen label…
Ett av mina absoluta favvomärken är amerikanska J.Crew, som gör fantastiska bas-och cashmereplagg till en inte alltför dyr penning. Men dom har inte skeppat till Sverige tidigare så man har fått bunkrat upp när man varit i det stora landet USA. Väldigt irriterande. Men dom har skärpt till sig och skeppar nu över hela världen (i princip) vilket gör mig väldigt glad denna trötta fredag! Gissa om man ska shoppa i juni när skatten kommer…


Jag blir helt fascinerad av Elliotts alla små framsteg som sker varje dag, fattar inte hur mycket det är dom små liven faktiskt ska lära och ta in! Just nu så tycker han det är väldigt roligt att lägga i och ta ur saker i små burkar, kan hålla honom sysselsatt ett bra tag. I morse, när jag försökte få i honom lite banan (han lät mig säkert mata honom med TRE skedar!), så satt han med dessa små burkar i säkert en timme och plockade i och ur, la nappen i och tog ur. Att så enkla små saker kan vara så kul… Nåt att ta efter kanske..?


Att kladda är kul!
Mycket faller sig helt automatiskt med det här gällande föräldraskap och barn men med en del saker behöver man lite hjälp på vägen. Och där är min föräldragrupp helt grym! Elliott har inte velat börja äta efter att vi kom hem från sjukhuset och åt superdåligt innan han blev sjuk också och helammas nu, vilket jag tycker är sådär… Både för min skull och hans vikt. Men man kan inte tvinga i ett barn mat (tro mig…) och nu står vi helt hjälplösa i det här och vet inte vad vi ska göra. Men när vi träffades i måndags så sa en av mammorna att vi först borde få låta honom sitta och kladda med maten, skitsamma om han får i sig nåt. Att vi inte tänkt på det! Han fick göra det förut men nu har allt fokus hamnat på att få i honom mat att vi totalt glömt allt annat… Så i går morse fick han sitta och kladda med sin gröt och macka och visserligen fick han inte i sig mycket MEN han fick i sig några smulor. Och med tanke på att han antingen vänt bort huvudet, fått kväljningar eller kräkts när vi försökt få i honom något så är det stora framsteg! Babysteps är det som gäller med Elliotts ätande nu, bara att inse. Men det känns så konstigt när han åt så bra förut och var som en liten fågelunge som bara gapade åt allt man gav. Men att han måste börja äta är nu prio ett då han nu väger 500 gram mindre än han gjorde vid sexmånaderskollen för två månader sen… Vi var nämligen på BVC och vägde och mätte i går och hans viktkurva såg väldigt ledsen ut och sköterskan blev lite orolig. Men som hon sa, det kanske vänder den här vecka. Och det kanske det gör, vi hoppas!

Blir ju inte jättemycket läsa av nu med en bebis som stjäl det mesta av ens tid men lite hinns ändå med och sista tiden har jag läst ut tre stycken mycket lättlästa böcker. Camilla Läckbergs ”Änglamakerskan”, Denise Rudberg ”Två gånger är en vana” samt Carin Gerhardsens ”Helgonet”. Jag försöker ju läsa allt med dessa tre damer så jag är ju en aning partisk då jag tycker deras böcker är bra, och dessa är inget undantag. Så är man i en situation som jag, där man inte kan/orkar/vill hålla full fokus på det man läser och vill undvika alltför tunga böcker så är dessa tre damer ett säkert kort…

Det här inlägget blir ju lite försenat men med tanke på allt som hänt har jag inte haft ork och energi till att sätta ihop ett… Men bättre sent än aldrig! Och traditioner ska man ju hålla på så jag vill ju ha in inlägget ändå… Vid sju månader var det detta som gällde och nu händer det här:
Gillar/gör:
Säger mamma och pappa. Hjärtat smälter liksom…
Förstår plötsligt väldigt mycket. Säger man klappa händerna så gör han det och han har koll på var bussen, lampan och nappen är. Min näsa har han också koll på men den gör det så ont när han grabbar tag i så vi kör inte den så ofta..
Håller fortfarande på och gör sina små armhävningar men kommer liksom ingen vart… Trodde krypet skulle komma men han satsar på andra saker helt enkelt.
Gillar att bada och gnäller ytterst sällan om det numer vilket är härligt!
Är väldigt mammig och på kvällar är det bara jag som gäller…
Det här med samspel är verkligen hans grej och han skrattar, gör grimarser och ljud för att påkalla uppmärksamhet och blir överlycklig när man skrattar åt och med honom.
Gillar inte:
Han är väldigt snorig nu och ta bort snor under näsan anser Elliott är en tragedi av stora mått…
Sova själv, men med tanke på allt som hänt honom och att han inte är kry är det inte så konstigt… Men någon gång ska jag ha min säng tillbaka!
Annars så är livet ganska gott och förutom att han varit lite krasslig så är livet enligt Elliott ganska gott!
f vbg sww§§§§§§§§§§KJRT DFV ZZ M A<Z §CV GFe
Vad det betyder vet nog bara han men jag tyckte ändå att han skulle få säga sitt i en blogg som ändå till 90% handlar om honom…

Många timmar sovandes har det blivit för Elliott…
Rådet vi fick från läkaren i tisdags när vi skulle hem var att försöka få killen att äta för att tjocka på honom lite, men det enda som accepteras är bröstmjölk. Allt annat får han kväljningar av eller vägrar öppna munnen för… Vi har ju aldrig givit välling då han ätit så bra vid sina mål och jag vill amma till han är kring året så det har känts överflödigt. Men nu när han inte äter något annat så har vi köpt det och provat ge honom varje dag, vilket inte går strålande. Tror han funderar på varför vi helt plötsligt försöker tvinga i honom en flaska han aldrig sugit på förut… Men vi fortsätter, skulle kännas skönt att han fick i sig något annat än min mjölk. Vi var till läkaren i går då han spydde både i förrgår och i går, men enligt honom så var det okej och så länge han ändå tar bröstmjölk så ska han klara sig. Men den resa vi skulle åkt på i morgon bitti är nu avbeställd då det inte känns okej att åka till varmare breddgrader med en som är halvt uttorkad, inte äter något och som har ytterst lite krafter att ta av. Skulle inte bli semester för någon av oss. Men det känns trist, inte bara på själva resan utan för att vi skulle åkt med Niklas familj som skulle fått lära känna Elliott lite mer då dom träffar honom så pass sällan. Men Elliott måste gå först, i alla lägen!
Och att han inte är sig själv står ju klart och tydligt… Han sover helt plötsligt långa nätter samt flera timmar per dag och när han är vaken så hänger han mest på mig och vill mest bara sitta i famnen och göra ingenting. Pluttas… Men nu på morgonen var han faktiskt lite piggare tycker vi, han tyckts ha lite mer energi och man kan busa lite med honom. Så det går åt rätt håll! Men för att toppa det hela har han ju jordens hosta och snuva, bara för att spe på det hela lite mer… Med allt detta är det ju ett under att han inte har kinkat hela dagarna, men det har han inte gjort. Vår fantastiskt starka lilla kille!

När man får komma hem, ta en lång tupplur och ett bad så blir man så här full i fan…
Vilken start på veckan… usch och fy. Man visste ju att dagen när man skulle behöva åka med sin lille till akuten skulle komma någon gång men det gör det varken lättare eller bättre för det. Och sova på sjukhus… fy fan. Men nu är vi hemma och Elliott är verkligen tokglad över det, mer nöjd än oss tror jag om man ska se till allt väggklappande han pysslat med… Men tro det efter att ha blivit stucken i armar, händer och fötter, fått i sig nån äcklig vätska som man bara spyr av och dessutom blivit väckt stup i kvarten när man försöker sova. Inga lätta dygn för någon och speciellt inte för en liten. Vår lille ynke-pynke. Men det känns väldigt bra att vi åkte in så vi inte hade försökt styra upp det hela själva hemma, med tanke på att han lades in med dropp och allt. Nu är han, som läkaren sa, tillbaka på plus/minus noll och vi ska försöka få honom på plus med hjälp av amning och mat. Killen väger ju mindre nu än han gjorde på sexmånaderskontrollen… Men sömn, vila, mat och en massa gos på det här och det ska nog fixa sig!