Thérése blogg

full rulle

Vilken dag vi hade i går! Vi skulle springa (gå) Vårruset på kvällen och Elliott skulle med så jag och en annan tjej bestämde oss för att gå till Öppna Förskolan på dagen så barnen riktigt fick leka och busa av sig så dom skulle tycka det var helt okej att sitta i en vagn sen resten av kvällen. Men tji fick vi! När vi kom dit så upptäckte vi att det var stängt… Så där stod vi med all vår packning (vi skulle åka direkt därifrån och käka middag och sen till Universitetet) och redo för lek och blev liksom lite handfallna. Men vi fann oss och bestämde att det fick bli lek i parken istället. Och det tyckte Elliott och hans kompis Rasmus var mer än okej! Det gungades gungbräda (Elliotts favvo) och gunga samt åktes rutschkana och klättrades omkring på lekställningar. Det enda Elliott inte var så förtjust i var sanden… Han satte sig ner och tog då emot sig med handen men lyfte upp den illa kvickt och tittade på mig som för att säga ”VAD exakt är detta och vad gör det på min HAND?!” Han satte sig inte ner något mer, hahaha. Men det var samma sak första gången han sattes i gräs, väldigt konstigt det med först men sen så vande han sig med det med. Så vi får väl hänga i lite mer sandlådor helt enkelt.

Efter nära tre timmar i parken så drog vi in till stan och åt alla fyra för att sedan bege oss mot Universitetet och Vårruset för att möta upp dom andra i vår grupp. Där var det fullt ös och Elliott tyckte alla dessa människor var helt hysteriskt roliga! Han stod upp i vagnen och rockade till musiken och hejjade på alla som gick förbi och tyckte det hela var något så sagolikt spännande. Strax innan vi skulle bege oss i väg till vår startgrupp, när man har barnvagn så måste man starta i sista gruppen som heter strosa (my god) och dessutom starta sist där, och klockan var efter 19 så fick Elliott välling i tron om att han sedan skulle sova under promenaden. Men icke! Han höll sig vaken medan vi powerwalkade, köade och småsprang genom den 5 kilometer långa rundan som vi tog oss runt på under 53 minuter (för att starta sist med barnvagn så var det jäkla snabbt!) och fortsatte att vara vaken och glad medan vi satt ner i gräset och intog den picknickkorg man får. Uppenbarligen var det hela alldeles för roligt för att sova bort och man såg verkligen hur han trivdes i alla människors sällskap! Men för att verkligen poängtera hur lite denna man sover så var han alltså vaken i nästan 18 timmar i går och sov ynka två under dagen. Jepp, det är vår kille det!

Men jag älskar att jag kan ta med honom på sånt här utan att det gnälls och gråts och att han istället njuter av att vara ute och flänga och träffa folk. Att mitt liv som jag vill  leva det inte påverkas av en bebis som inte är med på samma tempo. Att vi liksom synkar han och jag… Får mig att älska honom lite till, om det nu går!

upp bland molnen

Elliott har upptäckt skuggor och tyckte det var mer intressant än gungandet…

Barn är ju verkligen så underbart knasiga och komplicerade och samtidigt så roliga och lätta att ens liv liksom aldrig mer blir sig likt. Man kan oroa sig till man blir alldeles knäpp för dom och ändå ta allting med sådan ro att man kan börja undra över sin mentala hälsa. Det är verkligen upp och ner! Men det vore ju tråkigt om det var på något annat sätt..?

Nu i veckan fick Elliott plötsligt hög feber och blev alldeles ledsen, mammig och orolig och eftersom han gjort sin första (men inte sista?!) volt nedför sängen så blev vi lite oroliga att det var något med det. Men nä, det skulle inte vara någon fara på taket och eftersom han inte ens fick ett litet märke från fallet (sängen är 1 meter hög…) så var det väl bara såndär feber som barn kan få huxflux. För nästa dag var allt frid och fröjd och vår glada och pigga kille var tillbaka. Men bara det att ena dagen gå och oroa sig för att han är för slö och trött för att nästa undra om energin någonsin ska ta slut för dagen. Livet på en pinne det…

min allra första…

…mors dag firades i dag och det kändes väldigt bra måste jag säga! Uppvaktades med både presenter (jepp, PLURAL) och brunch på Clarion i dag och Elliott var på sitt allra gosigaste och gladaste humör! Fanns ju massor av barn och människor att titta på under brunchen och flera som busade och skojade med honom samt massor av mat så han var i himmelriket vår lille gosse. Så efter tidigt frukost hemma med paket, långpromenad in till stan och en långbrunch på två timmar så känner jag mig nu, förutom väldigt mätt, väldigt nöjd. Har ju världens bästa son…