Archive for juli, 2012
You are currently browsing the Thérése blogg blog archives for juli, 2012.
31
Jul
2012
älskade unge
Vet att jag skrivit om det förut, det faktum att varje ålder som ett barn går igenom har sin egen charm och speciella skimmer. Men att vara 1 år, det måste väl vara det bästa? För herregud vilken skön unge vi har! Garvar ihjäl mig varje dag åt alla hans galna upptåg, miner, pladder och sköna sätt som inkluderar att börja skratta högt så fort han hör andra göra det (spelar ingen roll vem eller var, han garvar med ändå!), att hålla långa monologer med bollen, spaden eller vad han nu har i handen för att på slutet börja asgarva och slänga iväg föremålet, utmana oss dagligen i vad som är tillåtet eller ej och trots hårda ord och tillsägningar ändå titta på oss med en min som säger att han ändå vann (?!!?) samt att hitta på så mycket bus han bara kan och skratta så han kiknar men ändå vilja ha mer. Det är vardagen med en kille på 1 år med så mycket spring i benen att det går så fort att man snubblar, så mycket ömhetsbetygelser att han måste ha kroppskontakt mest hela tiden och så mycket skratt i sig att gör ingen något roligt så skrattar han rakt ut ändå. Vår kille det!
31
Jul
2012
sommar är läsning
Jepp, så är det ju för de flesta när man har mer tid och lättare för att slappna av och unna sig en stund i hängmattan. Jag har läst en salig röra av en massa olika genger och författare och blivit föga överraskad av mina val. säkra kort med andra ord. Viveca Sten och Carin Gerhardsen är författare av vilka jag läst samtliga tidigare utgivna böcker av och verkligen gillar, svenska deckare som är riktigt bra. Samma sal är det med Roslund & Hellström, så jäkla bra böcker dom skriver… Skrämmande och oroande – visst! Men så bra.
Sen har jag fått ett gäng böcker av mamma som rensat ut alla sina och där återfanns massor av Nora Roberts som verkligen svänger i kvalitet… Hon är ju en författare som gett ut över hundra böcker och då kanske inte alla blir sådär jättebra? Det är som man märker när hon verkligen lagt ner sin själ i den och när hon skriver på sitt framgångsrecept (flicka möter pojke, något mord sker och hinder ska övervinnas och en och annan sexscen skrivs in) där det inte riktigt blir samma feeling i böckerna. Jag menat inte att säga att hon inte behöver anstränga sig där för det är ju såklart massor av arbete bakom men det blir inte riktigt samma sak. Så var det med dessa böcker… Och Joy Fielding som jag i normala fall tycker är helt okej led jag igenom och blev bara förbannad och ville hoppa in i boken och läxa upp samtliga medverkande. Inte känslan jag var ute efter… Men hey, sommaren är lång så det ska hinna läsas mer!
31
Jul
2012
jag är så hääär stor
Herregud, att fylla 1 år har inte varit lätt för Elliott… Först fick han sluta amma, sen fick han börja sova i sin egen säng igen och nu har han åkt in i ett eget rum! Men det har gått så otroligt bra. Anledningen till det hela är att Elliott har störts lite när vi kommit och lagt oss och vi velat läsa och därmed tänt en lampa, han har inte vaknat men reagerat och ibland gnällt till. Sen så vaknar jag av ungefär allting han gör: vänder på sig, suckar högt eller bara gnyr till vilket också är väldigt onödigt. Så för nån vecka sen så provade vi och det har varit ett lyckokast! Oftast gnäller han bara till nån gång per natt och det räcker att man går in och lägger sin hand på honom, och vaknar han mer så kan man lätt få honom att somna om (självklart finns nätter då det bara är oroligt och då spelar det ingen roll var han sover, det gnälls och vaknas ändå, men det är ju så det är med småbarn). Och resten av tiden sover både han och vi gott! Det vi var lite oroliga för var att han skulle vakna på morgonen och bli ledsen när ingen fanns där, men icke, han ropar glatt på oss och så är det inget mer med det. Han börjar onekligen bli stor…
29
Jul
2012
10 km klokare
Flaten runt med en barnvagn på över 20 kilo
Men vad gör det med den här omgivningen?
Det här med att promenera, ibland finns det inget bättre. Bekymmer kan bli mer överskådliga, problem lösas och stress bara försvinna som i ett nafs. Jag började på allvar att promenera när jag gick på gymnasiet när jag ville gå igenom det jag läst på inför prov och behövde komma ifrån böckerna och bara gå igenom allt i mitt huvud så jag visste att jag fattat allt. Det var så det började, en promenad innan provet för att veta att allt satt. Och ju närmare studenten man kom, desto fler prov och alltså fler promenader. Och sen rullade det på, kände hur skönt det var att rensa huvudet och samtidigt var det en så enkel motionsform som inte krävde någonting annat än ett par skor. Så snart gick jag nästan varje dag och har fortsatt så. Visst gör jag det mycket för motionens skull men ibland bara MÅSTE jag ut för att gå igenom något som tynger mig eller bara se saker ur ett annat ljus. Och det blir faktiskt oftast bättre. Var jag ledsen innan så har det förmodligen gått över fram till det att jag öppnar dörren hemma igen, ett problem fått sin lösning och hela jag mår lite bättre och är lite lättare (både till sinne och vikt). Somliga sitter med näsan i böcker och studerar sig fram till sin klokhet. Jag, jag promenerar!
25
Jul
2012
sommaren är här?
Vågar man tro på det nu? Jag hoppas det! För Elliott njuter av att kunna vara ute utan kläder, få leka med vatten på altanen, gå till lekparken och leka i sanden (herregud, han skulle nog kunna sitta där en hel dag och gräva om han fick…) samt bara njuta av att kunna sitta ute och äta. Och i dag var det stranden för första gången, spännande! Han njöt i fulla drag av alla barn som sprang omkring, att få sitta i badbyxorna och krossa sandtornen jag byggde, plaska i vattenbrynet (han var på väg rakt ut i vattnet…) och gå omkring och äta sin lunch. Det där sista tyckte nog bara han var kul men det var svårt att få honom att sitta still och äta när det fanns så mycket kul att titta på runt omkring… Tiden flög iväg där och timmarna blev många så det var ett trött gäng som kom hem, men väldigt nöjda med dagen!
21
Jul
2012
kriget om skorna
Han går ju riktigt bra nu, sonen vår, och kan knata riktigt långt på sina små ben. Till skor åker på vill säga. Han har aldrig haft skor på fötterna tidigare då det känts onödigt och nu när vi köpte det till honom för att han ska kunna gå omkring ute också så visar han sin avsky tydligt. Första gången jag satte på honom skor och skulle sätta ner honom på golvet så lyfte han upp båda benen högt upp i luften och landade på rumpan… Efter några gånger fick jag ställa honom ned men han vägrade fortfarande att gå i dom och vi tänkte ett tag att ungen kommer sluta att gå bara för skornas skull. Men skam den som ger sig! Nu vågar han faktiskt gå i dom även fast han tycker det är lite läskigt och helst håller handen då, men huvudsaken att han kan gå i dom till vi åker till Rom! Får väl ut och valla ungen dagligen om det ska vara så… 
21
Jul
2012
det är du å ja Elliott…
Före sju i morse så drog Niklas iväg på en svensexa som kommer att hålla på till någon gång i morgon så Elliott och jag är helt själva. Och det har vi varit förut, även fast det var bra länge sedan och Elliott var en liten bebis, men nu så håller han ju på att sluta amma vilket oroar mig lite. För det är som sagt Niklas som tagit hand om Elliott på kvällen och natten då han, så fort han ser mig när han är trött, ska ha bröstet. Trodde det skulle gå hyfsat snabbt, både för honom och mig, att vänja sig av med amningen men fasen (helvetets jävlar) vad mina bröst gör ont och Elliott vägrar ge upp dom. Sova på mage är totalt omöjligt för mig, ungefär som det var i början, och jag tycker det är lite jobbigt att neka honom. Men det går ju så himla bra annars så det är bara att köra på, för han sover tusen gånger bättre nu!
Vår dag har annars varit bra även fast Elliott haft en tröttdag och sovit igenom den mesta av den… Sömn att ta igen tro? Men vi har hunnit med en sväng på stan, suttit i en sandlåda i några timmar, lekt med bollar och ballonger (finns ett gäng kvar från hans kalas till hans stora lycka) samt lagat och ätit mat tillsammans. Nu sover killen sen några minuter och det känns som jag kommer att göra honom sällskap ganska tidigt ikväll… Tänker jämt att det skulle vara så skönt att vara själv och få göra vad jag vill en kväll, men sen när jag väl får det så vet jag inte vad jag vill göra med min tid och det slutar med att jag önskar att Niklas var hemma. Patetiskt. Men nu ska jag nog sjunka ner i soffan med en kopp te och en kaka så får vi se hur länge den här mamman står ut med att sitta själv innan hon smyger in till sonen i sovrummet för att lyssna på bebisandetag…
19
Jul
2012
sooool
Att det inte är världens roligaste sommar är nog de flesta överens om men de flesta dagar har faktiskt sol, det är bara det att det inte är hela dagar som gör att man känner att det aldrig är fint. Oftast är det ju sol för-eller eftermiddag men regn eller mulet och lite kyligt den andra delen vilket gör det lite svårt att planera vad man ska göra om dagarna. Nog för att det är kul att ta dagen som den kommer, det har vi inga problem med, men det vore ju kul att kunna göra det i strålande sol och varmt väder. Men nope. Men i dag har det varit fint hela dagen så vi drog först iväg på en cykeltur hela familjen till Nackareservatet och Hellasgården där det är hur fint som helst. Där käkade vi lunch, Elliott garvade ihjäl sig åt mig när jag satt och viftade bort getingar för det var tydligen hysteriskt kul, gick en runda vid vattnet samt satt i solen och lekte med en väldigt busig kille. Sen bar det hemtåt för mellanmål i solen på altanen där Elliott sedan fick leka med sitt nya vattenbord han fick i present då solen fortfarande lyste från en blå himmel. Och det var en hit! Plask, plask och snart var hela han, delar av oss samt altanen dyblöt. Men kul hade han! Men den där riktiga sommarvärmen är det faktiskt inte så snart blev han lite kall och vi fick avbryta det roliga för ett varmt bad inne istället. Inte lika kul men mer nödvändigt… Det är ju såna här dagar man vlll ha!Så mer av det tack så vi kan nyttja sommaren än mer!
19
Jul
2012
sorgebesked
Min arbetsplats är hyfsat stor sett till antal medarbetare, cirka 200 i Stockholm och 400 i Sverige, men är sedan uppdelade i mindre avdelningar där den jag arbetar i är ganska liten. Innan jag gick på min föräldraledighet så arbetade jag tillsammans med två andra administratörer, som båda är över 60, där den ena gick i pension en månad innan jag slutade och den andra dog i går morse. 62 år gammal. Att arbeta tillsammans med två så äldre damer när man själv är född på 80-talet är alla gånger inte det lättaste då det blir krockar gällande hur man ska få arbetet att fungera, nya lösningar och förändringar. Och hon som gick bort i går var inget undantag, för herregud vad människan kunde vara envis! Hon kunde streta emot det mesta, för stretandets skull, strunta att ta till sig nya lösningar då hon inte orkade och helt enkelt anse sig själv så gammal i gården att hon inte behövde gå på vissa möten. Men under den ytan så fanns det också ett hjärta av guld… Ta bara den gången under min graviditet när hon hade sett ett reportage om att gravida inte skulle använda varmvattnet från kaffemaskiner då det kunde skada fostret. För att jag inte skulle använda det vattnet till mitt te så hade hon nästa dag med sig en varmvattenkokare till mig att använda så inget skulle hända med barnet i magen.
Att hon inte kommer vara där när jag är tillbaka på jobbet i september kommer verkligen kännas konstigt. Att inte få se henne sitta där och äta sin bulle till frukost, svära över faxmaskinen, få nya frisyrer klippta av sin systerdotter, ge mig nya boktips, äta sitt fredagswienerbröd eller höra henne berätta historier om hur det var ”förr” på jobbet kommer kännas tomt. För även om hon kunde reta gallfebern på mig emellanåt så finns det få människor jag garvat så helhjärtat åt som henne, vilket inte bekom henne det minsta. Hon hade en förmåga att skaka av sig det mesta och bara gå vidare, avdramatisera händelser och helt enkelt ta livet med en klackspark. Jag hoppas verkligen hon levt sitt liv till det yttersta och känner sig nöjd. No regrets. Det förtjänar hon.
17
Jul
2012
presenter
Han fick ju som sagt väldigt fina presenter vår lille son och en av dom var den här: en alldeles egen sandlåda som min syster med familj har gjort. Hur fin?!! Och alldeles överlycklig var han i den, han älskar ju verkligen det här med att gräva… Andra fina presenter han fick var massor av klossar, en liten kärra att ha dom i, tallrik, ett lejon att dra efter sig, ryggsäck, hakklapp, bilar, monstertruck, ett vatten-och sandbord, pussel, böcker och en väldans massa kläder. Och mycket mer. Som sagt, att vi behövde organisera och rensa hans rum i morse var ingen överdrift… Tack alla återigen!