Thérése blogg

dags igen…

I går satte Elliott verkligen sin mamma på prov… Han har ju betett sig lite underligt de senaste veckorna med sömn som krånglat på dagarna, otroligt mammig och att han har väldigt svårt för att bli lämnad själv. Och i går fick jag inte ens borsta tänderna då jag var tvungen att sätta honom i hans stol vilket tydligen var förfärligt fel och att ha mig en meter bort (jag tar hela tiden med mig honom var jag går) var för långt. Han skulle vara hos mig hela tiden, men det räckte inte med att sitta utan han skulle bli underhållen konstant och tog jag en paus så blev han tvärilsken. Jag kom då på, mitt i allt detta, att det kanske var dags för nästa utvecklingsfas, jag hade nämligen glömt bort det där lite grann då det var ett tag sen… Och jomenvisst! Tog fram Boken där jag kunde läsa att nästa fas var vid 19 veckor men att den börjar flera veckor innan med just svårigheter att vara själv. När jag började läsa om de tecken som de kan uppvisa när det är på gång och vad som händer var det som att någon studerat Elliott i ett par veckor och skrivit om det. Bland annat står: ”Barnet kan vilja att du ska roa henne genom att göra saker tillsammans med henne eller att du åtminstonde ska titta på henne hela tiden. Hon kan börja gråta i samma ögonblick som du går din väg”. Jorå… Ett annat tecken är humörsvägningar och Elliotts är just nu på väg att ge mig whiplashskador så fort som dom vänder! Jisses…

Det dom nu ska upptäcka i sin lilla värld är ”händelsevärlden”, det vill säga att dom kan sträcka ut handen, greppa tag i ett föremål och föra det till munnen. Bland mycket annat. Men det är lite kul att läsa att så mycket stämmer samt vad man kan göra för att underlätta det hela för dom, det gör det lite lättare för mig som mamma.

Vi har ju märkt på ganska mycket saker att något är på gång, bland annat så är babysittern med dess leksaker som hänger ovanför totalt ointressant nu, mycket roligare är det ju att ligga på golvet och snurra runt och försöka vända sig och leta efter saker att grabba tag i runt om. Sånger och ljud är högintressant och alla leksaker som ger ifrån sig ljud är fascinerande och att sjunga för honom är superkul nu. Efter ett tag hänger han på och gråter han kan man få honom helt tyst med en barnsång. Fick honom att somna till det nu på förmiddagen… Klappa händerna är också en stor hit och är han arg eller ledsen så kan mycket åtgärdas med lite handklapp.

Ska bli intressant att se exakt vilka saker Elliott utvecklar nu och vilka som är mindre intressanta och samtidigt försöka tänka på hur mycket som händer i hans lilla kropp när han inte kan ligga själv någonstans…