28
Maj
2012
upp bland molnen
Elliott har upptäckt skuggor och tyckte det var mer intressant än gungandet…
Barn är ju verkligen så underbart knasiga och komplicerade och samtidigt så roliga och lätta att ens liv liksom aldrig mer blir sig likt. Man kan oroa sig till man blir alldeles knäpp för dom och ändå ta allting med sådan ro att man kan börja undra över sin mentala hälsa. Det är verkligen upp och ner! Men det vore ju tråkigt om det var på något annat sätt..?
Nu i veckan fick Elliott plötsligt hög feber och blev alldeles ledsen, mammig och orolig och eftersom han gjort sin första (men inte sista?!) volt nedför sängen så blev vi lite oroliga att det var något med det. Men nä, det skulle inte vara någon fara på taket och eftersom han inte ens fick ett litet märke från fallet (sängen är 1 meter hög…) så var det väl bara såndär feber som barn kan få huxflux. För nästa dag var allt frid och fröjd och vår glada och pigga kille var tillbaka. Men bara det att ena dagen gå och oroa sig för att han är för slö och trött för att nästa undra om energin någonsin ska ta slut för dagen. Livet på en pinne det…