Thérése blogg

full rulle

Vilken dag vi hade i går! Vi skulle springa (gå) Vårruset på kvällen och Elliott skulle med så jag och en annan tjej bestämde oss för att gå till Öppna Förskolan på dagen så barnen riktigt fick leka och busa av sig så dom skulle tycka det var helt okej att sitta i en vagn sen resten av kvällen. Men tji fick vi! När vi kom dit så upptäckte vi att det var stängt… Så där stod vi med all vår packning (vi skulle åka direkt därifrån och käka middag och sen till Universitetet) och redo för lek och blev liksom lite handfallna. Men vi fann oss och bestämde att det fick bli lek i parken istället. Och det tyckte Elliott och hans kompis Rasmus var mer än okej! Det gungades gungbräda (Elliotts favvo) och gunga samt åktes rutschkana och klättrades omkring på lekställningar. Det enda Elliott inte var så förtjust i var sanden… Han satte sig ner och tog då emot sig med handen men lyfte upp den illa kvickt och tittade på mig som för att säga ”VAD exakt är detta och vad gör det på min HAND?!” Han satte sig inte ner något mer, hahaha. Men det var samma sak första gången han sattes i gräs, väldigt konstigt det med först men sen så vande han sig med det med. Så vi får väl hänga i lite mer sandlådor helt enkelt.

Efter nära tre timmar i parken så drog vi in till stan och åt alla fyra för att sedan bege oss mot Universitetet och Vårruset för att möta upp dom andra i vår grupp. Där var det fullt ös och Elliott tyckte alla dessa människor var helt hysteriskt roliga! Han stod upp i vagnen och rockade till musiken och hejjade på alla som gick förbi och tyckte det hela var något så sagolikt spännande. Strax innan vi skulle bege oss i väg till vår startgrupp, när man har barnvagn så måste man starta i sista gruppen som heter strosa (my god) och dessutom starta sist där, och klockan var efter 19 så fick Elliott välling i tron om att han sedan skulle sova under promenaden. Men icke! Han höll sig vaken medan vi powerwalkade, köade och småsprang genom den 5 kilometer långa rundan som vi tog oss runt på under 53 minuter (för att starta sist med barnvagn så var det jäkla snabbt!) och fortsatte att vara vaken och glad medan vi satt ner i gräset och intog den picknickkorg man får. Uppenbarligen var det hela alldeles för roligt för att sova bort och man såg verkligen hur han trivdes i alla människors sällskap! Men för att verkligen poängtera hur lite denna man sover så var han alltså vaken i nästan 18 timmar i går och sov ynka två under dagen. Jepp, det är vår kille det!

Men jag älskar att jag kan ta med honom på sånt här utan att det gnälls och gråts och att han istället njuter av att vara ute och flänga och träffa folk. Att mitt liv som jag vill  leva det inte påverkas av en bebis som inte är med på samma tempo. Att vi liksom synkar han och jag… Får mig att älska honom lite till, om det nu går!