10 km klokare
Flaten runt med en barnvagn på över 20 kilo
Men vad gör det med den här omgivningen?
Det här med att promenera, ibland finns det inget bättre. Bekymmer kan bli mer överskådliga, problem lösas och stress bara försvinna som i ett nafs. Jag började på allvar att promenera när jag gick på gymnasiet när jag ville gå igenom det jag läst på inför prov och behövde komma ifrån böckerna och bara gå igenom allt i mitt huvud så jag visste att jag fattat allt. Det var så det började, en promenad innan provet för att veta att allt satt. Och ju närmare studenten man kom, desto fler prov och alltså fler promenader. Och sen rullade det på, kände hur skönt det var att rensa huvudet och samtidigt var det en så enkel motionsform som inte krävde någonting annat än ett par skor. Så snart gick jag nästan varje dag och har fortsatt så. Visst gör jag det mycket för motionens skull men ibland bara MÅSTE jag ut för att gå igenom något som tynger mig eller bara se saker ur ett annat ljus. Och det blir faktiskt oftast bättre. Var jag ledsen innan så har det förmodligen gått över fram till det att jag öppnar dörren hemma igen, ett problem fått sin lösning och hela jag mår lite bättre och är lite lättare (både till sinne och vikt). Somliga sitter med näsan i böcker och studerar sig fram till sin klokhet. Jag, jag promenerar!
Där får vi gå nästa gång!