Thérése blogg

älskade unge

Vet att jag skrivit om det förut, det faktum att varje ålder som ett barn går igenom har sin egen charm och speciella skimmer. Men att vara 1 år, det måste väl vara det bästa? För herregud vilken skön unge vi har! Garvar ihjäl mig varje dag åt alla hans galna upptåg, miner, pladder och sköna sätt som inkluderar att börja skratta högt så fort han hör andra göra det (spelar ingen roll vem eller var, han garvar med ändå!), att hålla långa monologer med bollen, spaden eller vad han nu har i handen för att på slutet börja asgarva och slänga iväg föremålet, utmana oss dagligen i vad som är tillåtet eller ej och trots hårda ord och tillsägningar ändå titta på oss med en min som säger att han ändå vann (?!!?) samt att hitta på så mycket bus han bara kan och skratta så han kiknar men ändå vilja ha mer. Det är vardagen med en kille på 1 år med så mycket spring i benen att det går så fort att man snubblar, så mycket ömhetsbetygelser att han måste ha kroppskontakt mest hela tiden och så mycket skratt i sig att gör ingen något roligt så skrattar han rakt ut ändå. Vår kille det!