Thérése blogg

rädd eller stolt?

Ja, vad säger man när ens son vid blott 16 månaders ålder kan charma brallorna av allt och alla? Och gör det ytterst medvetet? Som när jag skällde ut honom ordentligt varpå han sprang fram till mig, utbrast ”men mamma” och gav mig världens smällkyss. Eller när han blir tillsagd och han lägger huvudet på sned, tittar på en och skrynklar ihop ansiktet till jordens största smile. Eller när man skäller på honom vid middagsbordet (oftast för att han vill kasta iväg maten alternativt hälla ut allt vatten) och han räcker en hans smörgås varpå man säger ”tack”, han rycker bort den och gapskrattar. För att inte tala om när man är ute och fikar och det sitter några vid bordet intill och skrattar varpå han kastar någonting mot dom för att få uppmärksamheten och sedan skrattar med i samtalet. Jävligt jobbig eller ytterst charmig? Linjen är fasen hårfin…